Kulturhistorisk tegelsten om Raoul Wallenberg

Det rör sig inte om en ren biografi över Wallenberg, som var född 1912 och vars dödsår vi inte säkert vet.  Det biografiska materialet upptar endast en mindre del av en drygt 500-sidig skrift.
Zander är professor i historia vid Lunds universitet. Under 1900-talet var historievetenskapen inriktad på att finna verifierbara fakta bakom myter och legender. I Wallenbergs fall är detta nästan omöjligt då han tidigt blev utsatt för legendbildning. Zander försöker i stället förstå vilken roll myterna om Wallenberg spelat. Han ägnar därför relativt stort utrymme åt hur denne skildrats i filmer och tv-serier.

Utrikesministern Östen Undén

Wallenberg har ibland kritiserats för att ha umgåtts med nazister under sin tid i Budapest. Men detta hjälpte honom troligen i arbetet med att rädda livet på judar.
I boken beskrivs hur den svenska staten agerat för att få klarhet i vad som hänt efter att Wallenberg försvunnit – troligen omhändertagen av ryska styrkor den 17 januari 1945. Strax efter kriget var Sveriges regering ganska undfallen gentemot Sovjet­unionen. Även om bilden inte är entydig måste stor del av skulden läggas på utrikesministern Östen Undén. Till regeringens försvar skall dock sägas att den under lång tid pressade Sovjetledningen på uppgifter om Wallenbergs öde.

Antisemitismen i Ungern ökade

I Ungern hade judarna länge haft en bättre ställning än i angränsande länder. Men efter första världskriget styrdes landet en kort period av en kommunistisk regim. Denna leddes av Béla Kun, som liksom flera av sina ministrar var jude. Detta ökade antisemitismen.
I Ungern startade deportationerna till förintelselägren på allvar först 1944. Den 6 juni 1944 avled fler ungerska judar i Förintelsen än antalet soldater vid invasionen av Normandie (samma dag).
Som kulturhistoria är Zanders skildring mycket intressant. Den som vill läsa en ren biografi över Raoul Wallenberg bör dock välja en annan bok.