Dags för sista sändningen av ”Människor och tro”

– De aviserade nedskärningarna på Sveriges Radio berör verkligen inte bara Människor och tro, sparpaketet ligger på 200–250 miljoner kronor per år under de närmaste fem åren. Program får stryka på foten, redaktioner bantas och en helt ny organisation sjösätts.

– Men vi frågar oss hur vi ska kunna uppfylla våra åtaganden och public services vision om fler perspektiv, starka berättelser och större förståelse, säger Åsa Furuhagen medan hon slussar oss genom säkerhetskontrollerna i radiohusets entré.

Sveriges Radios brist på pengar och bantning av program har alla kultursidor med självaktning kommenterat och förlusten av det enda livsåskådningsprogram som Sveriges Radio erbjuder har begråtits, även om det finns de som tycker att programmet är alltför sekulärt.

– Å andra sidan kan det ju tyckas märkligt att radiogudstjänsterna behålls, att det förkunnande materialet får fortsätta, medan den granskande journalistiken läggs ned, säger Åsa Furuhagen.

Ny programtablå

Hon ser en risk att specialjournalistiken bortprioriteras och att de fördjupande, längre reportagen försvinner till förmån för det sensationella och konfliktpräglade. 

– Jag ska göra mitt bästa för att det inte ska bli så, men just nu vet jag ingenting. Jag jobbar ända in i kaklet, till den 28 mars, sedan är det blankt, förklarar hon.

Någon vecka efter det att sista Män­niskor och tro sänds ska omorganisationen vara genomförd och en ny programtablå presenteras.

Svår sits för ledningen

Men avvecklingen har förstås redan pågått ett tag. Den senaste tiden har den tre personer starka redaktionen på Människor och tro decimerats till två, producenten Anders Diamant och Åsa Furuhagen. I skrivande stund är det sista avsnittet inte klart, men några tillbakablickar blir det, liksom en del framtidsspaningar.

– Det finns en stark oro bland oss journalister i huset att de som blir kvar efter omorganisationen får arbeta ännu hårdare, säger Åsa Furuhagen.

Samtidigt understryker hon att det också finns en förståelse för att ledningen har en svår sits. Sparpaketet ligger ju där, förändringar måste genomföras. 

– All förändring måste ju inte heller vara av ondo. Den leder också till nyskapande.

Kräver specialkunskaper

Om just Människor och tros fördjupande journalistik går att bevara i annan form, som ledningen utlovat, återstår dock att se. Att producera aktualitetsprogram om livsåskådning kräver specialistkunskaper, vare sig de handlar om Svenska kyrkans syn på Gazakriget, kriminalisering av religiös klädsel eller huhtirebellernas tro.

– Sveriges Radios uppgift är att spegla mångfalden. Det måste finnas möjlighet att borra sig ner i materialet, bevaka de smala frågorna. Människor och tro har varit ett av få program med plats för de långa berättelserna.

– Det har varit vår uppgift att skildra, bevaka och ifrågasätta.

Religösa kartan har ritats om

Åsa Furuhagen har följt utvecklingen från ett Sverige med ett fåtal judiska och katolska församlingar, via de första muslimska grupperna till dagens mångkulturella religionskontext.

– Vi må vara världens mest sekulariserade land, men vi är också ett av de mest mångreligiösa.

Invandringen är en orsak till att den religiösa kartan ritas om. Men det finns också en allmän trend bland ungdomar att vända sig inåt, söka mening och hamna i livsåskådningsfrågorna.

Allt finns i poddform

Under årens lopp har också programformen förändrats, bland annat på grund av konkurrensen från nätet och den tilltagande digitaliseringen.

– Jag har blivit förtjust i serieformatet, det lockar till digital lyssning. Vi lägger ut allt vårt material i poddform för att bli relevanta för fler lyssnare.

Psalmbokens historia

Serier om religiösa rebeller och den syrisk-ortodoxa gruppen i Södertälje är två exempel, liksom avsnitten om det heliga Jerusalem. Just nu sänds en serie om psalmbokens historia, apropå den kommande nya psalmboken.

I studio 18 redigeras Psalmbokens historia del 3 och tekniker Maria Stillberg bjuder på några smakprov med etikprofessorn Susanne Wigorts Yngvesson och psalmsång från 1930- och 40-talen.

– Det finns påfallande mycket psalmsång i arkivet, berättar Åsa Furuhagen. Inte minst efter lanseringen av psalmboken som kom 1937.

– Församlingssången ansågs inte hålla måttet och 1940 användes radion som verktyg för att lära folket sjunga. Det höll man på med mitt under brinnande krig.

Från Kenya till Kiruna

Människor och tros historia började omkring 1970.  Ett decennium senare fick programmet en fast plats i tablån.

Om hon själv ser tillbaka, vad har särskilt etsat sig fast?

Åsa Furuhagen nämner avsnittet om pingstpastorn Tillah Mukasa från Kenya som verkade i Kiruna. 

– Han hade så svårt att förstå varför Kirunaborna inte låter sig frälsas, varför allt är så stelt här.

Reportageresor i Indien, Turkiet och Polen har också gett avtryck, liksom inslag om de indisk­ättade shiamuslimer från Uganda som skapat sig en fristad och en moské i Trollhättan. Och reportagen om det religiösa livet i Södertälje.

Religionens roll

Med åren har det blivit fler reportage om religiös identitet och om religionens roll i politiken, både i Sverige och världen.

– Förr när vi sände på fredagar, då det alltid händer mycket i den muslimska världen, var vi mer nyhetsorienterade än de senaste åren när vi har sänt torsdags­eftermiddagar.

– Vi har också provat många olika programformer: debatter och telefonväkterier om bön eller om att få kontakt med de döda. Det engagerar och folk ringer verkligen.

Bra lyssnarsiffra

Antalet lyssnare ligger en vanlig torsdag på dryga 180 000, totalt lyssnar 260 000 per vecka. En bra siffra, med tanke på att programmet sänds strax efter klockan 14.

– Vi lever just nu i en tid och ett samhälle där religionen spelar allt större roll. Det är nog så att det svenska sekulärsamhället har nått sin peak, säger Åsa Furuhagen.

– Det finns ett stort intresse för existentiella frågor. Vårt uppdrag skulle gå att utveckla, exempelvis genom att göra mer tillsammans med P4:s lokalredaktioner. Vårt uppdrag är jätteviktigt.

Sista avsnittet sänds den 28 mars.