Barnatron fick Ernst Wigforss att bli socialist

I början av 1930-talet förde han en konjunkturutjämnande politik. Detta var redan innan engelsmannen Keynes, som ofta förknippas med sådan, lanserat sina teorier. Det var också Wigforss som höll i rikets finanser under andra världskriget.

Henrik Arnstad har nu skrivit en tjock biografi – Den förbannade optimisten Ernst Wigforss. Undertecknad har redan tidigare påpekat det olämpliga med svordomar i titlar. Men som biografi är boken bra – även om författarens sympatier lyser igenom.

Arnstad väjer dock inte för de mörka sidorna. Wigforss hade ibland ett häftigt humör och han kunde vara oförsonlig mot sina fiender – både inom och utanför det egna partiet. Det socialdemokratiska folkhemsprojektet omfattade inte heller alla människor. Wigforss egen hustru Eva tillhörde dem som pläderade för steriliseringar av personer, som ansågs olämpliga att bli föräldrar.

Rädsla för Sovjetunionen

Boken ger även värdefull information om svensk 1900-talshistoria – särskilt beträffande andra världskriget. Sverige hade då en samlingsregering. Rädslan för Sovjetunionen var så stark att många borgerliga ledamöter länge föredrog en tysk krigs­seger. Antisemitism förekom också inom regeringen – främst hos högern och vissa bondeförbundare. Men sådana tankar fanns också hos enskilda socialdemokrater och folkpartister.

Arnstad citerar delar av en artikel, som Arthur Engberg skrev i Arbetet 1921. Denne socialdemokrat uttalade sig då om judar på ett sätt som liknade nazisternas språkbruk. Även efter kriget – då Förintelsen var känd – fanns en nidbild av en rik jude (spelad av Hjördis Pettersson) i en social­demokratisk valfilm.

Ernst Wigforss föräldrar var missionsförbundare. Det var hans barnatro som fick honom att bli socialist. Men det var också tron som gjorde att han tvekade att gå med i ett parti, som förknippades med ateism. Det är troligt att Wigforss behöll en gudstro genom hela sitt liv – även om han inte visade detta utåt. Han lär ha diskuterat teologi med Dag Hammarskjöld, som på 1930-talet var hans statssekreterare. Wigforss kunde också citera kyrkofadern Augustinus.

Den kristna tron skulle enligt Wigforss syfta till ett bättre samhälle – redan i det här livet. I en skrift från 1958 – Om provisoriska utopier – skriver han: ”Det finns ingenting som Gud har funnit nyttigt för oss, som han inte gett oss medel att förverkliga – både i den materiella och den andliga världen.”