Adaktusson missar att fylla fraserna med konkret politik

Lars Adaktusson
Lars Adaktusson har skrivit bok med kritik mot partikulturen i KD. En välskriven och intressant partsinlaga, anser recensenten.  Foto: Lisa Arfwidson/SvD/TT

Egentligen är det ­överflödigt att påpeka: denna bok är en partsinlaga.

Fakta: BOK

Fasaden och insidan

Lars Adaktusson

Libris

Vi kan utgå från att Ebba Busch och ­Dagens Nyheter – huvudmåltavlorna för Adaktussons uppgörelse – skulle beskriva vad som hänt annorlunda.

Ändå långt ifrån ointressant. Boken är en insiderskildring av Lars Adaktusson år som aktiv kristdemokrat. Från att vara uppburen till att bli utstött. Därtill en välskriven bok – fattas bara annat när en så rutinerad journalist hållit i pennan.

En betydande del av boken handlar om Adaktussons tid i Europaparlamentet. Om hans arbete för förtryckta kristna minoriteter i Mellanöstern och på andra platser. Och om hans stöd till Israel.

Mest spännande är dock hans beskrivning av det som hänt i Sverige; han satt också i riks­dagen och i KD:s högsta ledning.

Den för Adaktusson förödande DN-publiceringen om hur han röstat i EU-parlamentet om aborter får stort utrymme. Adaktusson är noga med att han inte är emot fri abort utan stöder partiets, sedan många år, fastlagda politik på området. Att han röstade som han gjorde handlade enbart – enligt honom själv – om att försvara den omhuldade kristdemokratiska principen om subsidiaritet. Det vill säga att frågor skall avgöras på lägsta bästa nivå. Och abortfrågan skall därmed inte vara en EU-fråga.

Blev början till slutet

Men här lämnades han – åter­igen enligt den egna historieskrivningen – ensam när det blåste. Det blev början till slutet för hans tid som politiker. Man anar bitterhet. Lars Adaktusson är ju heller inte ensam om att ha övergivits; det har vårens händelser i partiet visat.

Trots att han själv varit med och förändrat KD:s politiska inriktning och framtoning är han idag djupt kritiskt till det parti som han lät sig rekryteras av 2013.

Trots att han själv varit med och förändrat KD:s politiska inriktning och framtoning (han smiter inte undan sitt ansvar utan redovisar det tydligt) är han idag djupt kritiskt till det parti som han lät sig rekryteras av 2013.

Under rubriken ”Att förskingra ett arv” skriver han att ”­Förändringens vindar (har) förflyttat kristdemokratin bortom de egna värderingarnas gräns.” Bokens slutord lyder: ” Läggs inte den politiska kursen om, återkommer inte klassisk kristdemokrati, är risken uppenbar att ytterligare väljare och värden går förlorade.”

Vrede och sorg

Här är nu inte Adaktusson ensam. Under de senaste åren har en radda – främst frikyrkligt förankrade – kristdemokrater i vrede och sorg lämnat partiet. Man känner inte igen sig i det nya, stundtals hårdföra, högerparti KD blivit.

Vad för slags KD vill då Adaktusson ha?

Jo, ett där ”den sociala marknadsekonomin” förenas med ”den medkännande konservatismen i sociala frågor” och med ”värdekonservatism i kulturella och moraliska frågor”.

Det låter onekligen misstänkt likt det KDS som bildades 1964. Men fraserna måste fyllas med konkret politik för att bli begripliga.

Nu är det inte första gången Lars Adaktusson skriver bok som berör partiet. Tillsammans med journalistkollegan Arne Winerdal gav han inför valet 1979 ut Spelet om de kristna väljarna – ett reportage om blockpolitik och svikna vallöften .

Kampanj mot partiet

Detta riksdagsval och det före, 1976, blev de hittills sämsta för partiet. Blott 1,4 procent röstade med KDS. Mycket till följd av den kampanj som drevs mot partiet för att få fram en borgerlig regering. Vilket ju också lyckades.

Vad var viktigt för kristna väljare enligt Adaktusson? Några frågor lyfts fram särskilt.

En handlar just om aborter. Detta var ju tiden när den svenska abortlagstiftningen ändrades, vilket KDS hatade. Då. En annan var ”homosexfrågan” (som det heter i boken). Långt före sam­könade äktenskap, antidiskrimineringslag och rätt att prövas som adoptivföräldrar. Och när en KD-ledare kan Prideparadera och partiet ha ett öppet homosexuellt statsråd. Striden handlade denna gång om att göra åldersgränsen för homosexuella relationer lika med den som gällde för heterosexuella. Från 18 till 15 år.

Den centerpartistiska riksdagsmannen och Allianspastorn Sven Johansson från Skärstad norr om Huskvarna citeras om tiden för omröstningen: ”Under mina år i riksdagen har jag aldrig upplevt något så kusligt som den veckan /…/ Det uppenbarades att det fanns homosexuella i riksdagen.” Sven Johansson skulle så småningom lämna C och bli just kristdemokrat.

Så tedde sig den av Lars Adaktusson omhuldade kristna värdekonservatismen i moraliska frågor ut. Inte utan att jag blir litet nyfiken på hur författaren reflekterar 2023 i jämförelse med sig själv 1979.

Erik Lindfeldt

1 Kommentarer

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Lars Adaktusson
Erik Lindfeldt tycks försåtligt vilja koppla mig till ett uttalande från 1979 av dåvarande riksdagsledamoten, Sven Johansson. Faktum är att jag varken när uttalandet gjordes eller någon gång därefter har ställt mig bakom det Sven Johansson gav uttryck för. Mvh/ Lars Adaktusson 1979,