Trebenta hundar som rotar i sopor - hur uthärdar man det?

En bekant hade varit i Thailand. Flygresan tog elva timmar. Det var jobbigt, men man vänjer sig. Det är så där trettiofem grader varmt. Men man vänjer sig.

Det lät nästan som om han pratade om någon sorts tvångsuppdrag.

Det var ju så härligt; havet, poolen, den goda maten … Vattnet var så turkost och sanden så varm … När man åkte vespa kändes inte hettan, det fläktade så skönt.

Så började han prata om hundarna.

I Thailand finns massor av herrelösa hundar. En del har haft ett hem, som sommarkatter. De följer efter turister och hoppas. De sitter utanför restaurangerna och vädjar. En del är mer förvildade, det har hänt att turister blivit bitna — nog så allvarligt, med tanke på rabies.

Hundarna rotar i sophögar. En del  blir påkörda. Trafikkulturen är sådan att man inte alltid väjer för djur. En del hundar hoppar på tre ben. Trebenta hundar som rotar i sopor. Hur uthärdar man att se detta?

Det är naturligtvis inte lätt att göra något som enskild turist. På grund av rabiesrisken går det inte ens att svara på hundarnas kontaktförsök.

Visst kan man kanske ställa ut en skål med vatten. Men de allra flesta väljer att titta bort. De har ju rest till Thailand för att koppla av, njuta, ta hand om varandra. Så de tittar bort.

Vad gör det med dem, med hjärtat? Trebenta hundar som rotar i sopor.

Men havet är så turkost och sanden så varm och nu ska vi koppla av.

Hörni barn, bry er inte om det där! Nu ska vi bada!

Om man ska göra något för hundarna i Thailand krävs resurser och kunskaper, och kontakter.

Lyckade exempel finns, svenskar som startat verksamheter för hemlösa hundar i Indien och Spanien, ett katthem i Turkiet, sponsrat av en researrangör. Dessa verksamheter räddar hundar och katter till ett värdigt liv, ger lokala arbetstillfällen och minskar risken för sjukdomsspridning. På längre sikt bidrar de också till att ändra synen på djur, ge dem ett värde. Just därför att så många svenskar reser till Thailand borde det finnas möjligheter att påverka. ”Vi kommer inte om ni inte gör något för hundarna.”

Det är skillnad på hundar och byrackor. Det är skillnad på vi och dem. Det är skillnad på att vara innanför eller utanför, att räknas eller inte räknas. Tusentals människor dör varje år när de försöker ta sig till Europa.

En dag är det för sent. Samhället glider isär helt, utan sammanhållen skola eller bostadspolitik.

En dag är det för sent. Hundarna dör i tysthet på någon sophög. Den kärlek de hade kunnat ge till sina människor vänder åter till Gud, som all försmådd kärlek.

En dag är det för sent. För hur ska någon kunna bry sig om klimatet, som inte syns, när vi inte orkar bry oss om hundarna som syns och hörs, som ylar i natten? Klimatet rullar tyst mot avgrunden, vi fortsätter flyga tvärs över jorden för att koppla av.

Ska våra barnbarn sitta med gasmask i öknar och sumpmarker och förbanna oss?

Men en gång var havet så turkost och sanden så varm.