Teologikrönika: Singapores kyrkor ger oss råd i Coronatider

Just nu kan det kännas som att det är Coronaviruset och inte evangeliet som håller på att ta sig till jordens yttersta gräns. Så hur ska vi som församlingar hantera Coronautbrottet?

Kanske kan vi lära från församlingar som finns i länder där utbrottet skedde tidigare än i Sverige. Därför landar vi idag i Singapore för att få en bild av hur kyrkorna där har hanterat utbrottet. I artikeln 7 Lessons from Singapore’s Churches for When the Coronavirus Reaches Yours, (Chritianity Today 200311), berättar församlingsledare i Singapore om hur de hanterat krisen. 

När det gäller frågan om huruvida man ska fira gudstjänst eller inte har församlingar valt olika vägar. I de församlingar som fortfarande håller öppet vidtas försiktighetsåtgärder. Det handlar om allt från att ta tempen på gudstjänstbesökare och att avstå från att fira nattvard, till att ställa in samlingar riktade till barn och äldre. I gudstjänsterna använder man inte längre psalmböckerna, eftersom de kan vara en potentiell smittspridare, utan projicerar sångerna på väggen. 

Eftersom många kommer att stanna hemma från kyrkan även om den är öppen, blir det viktigt att hitta andra vägar för att fortsätta be och fira gudstjänst. Sedan i måndag lägger vi i Arvika upp filmer på Youtube under rubriken Mellanrum. Varje dag kommer en ny film där vi delar ett bibelord och en tanke för att sprida hopp och tröst från evangeliet. Bibelsällskapet i Singapore och Singapore Bible College ger sina församlingar vägledning och utbildning i livesändning av gudstjänster. Kanske är detta något som Equmeniakyrkans kommunikationsavdelning skulle kunna hjälpa församlingarna med? I Singapore har också rättigheterna för många lovsånger släppts fira, för att underlätta livesändningar. 

Bönen har varit viktig både för upplevelsen av gemenskap och känslan av att man faktiskt kan göra något. I St Andrew’s Cathedral i centrala Singapore ringer numera kyrkklockorna varje dag vid middagstid och alla kristna uppmanas ställa alarmet denna tid för att delta i nationell bön. Det här är en enkel men viktig handling vi skulle kunna börja med också i Equmeniakyrkan eller i kyrkorna nationellt i Sverige. Samtidigt har det varit viktigt att bön och handling går hand i hand. Kyrkor har organiserat blodgivning, skrivit tusentals lappar med uppmuntran till de som arbetar i vården, delat ut masker och vitaminer. En viktig uppgift är också att finnas till för sina grannar, både med praktisk hjälp och känslomässigt stöd. ”Virus sprider sig snabbt, men vänlighet är också smittsamt”, säger pastor Lim Lip Yong i artikeln. 

Slutligen påtalar församlingarna i Singapore hur viktigt det är att vi fortsätter att dela det goda budskapet om räddningen i Jesus. Här kan jag bara instämma. När nyhetsflödena fylls med dåliga nyheter behöver vi fortsätta förmedla de goda nyheterna. När rädslan kryper innanför skinnet behöver vi både påminna varandra och berätta för andra om hoppet.  

I Jer 29:11 kan vi läsa Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp, och i Rom 12:12 uppmanar Paulus oss: Gläd er i hoppet, var uthålliga i lidandet och ihärdiga i bönen. Vi förstår inte allt som händer, men vi tror på en Gud som genom sin Son visat oss sin kärlek och delat vårt lidande. Vad som än händer finns det inget som kan rycka oss ur hans hand. 

LINDA ALEXANDERSSON

 

0 Kommentarer