På väg tillbaka till medeltiden

Det finns forskare som menar att vi är på väg tillbaka till medeltiden. Med detta menar de inte att medeltiden skulle stå för allt ont, ”den mörka medeltiden”. Medeltiden var på många sätt en blomstrande kultur. Det de menar är att vi är på väg tillbaka till tiden före Gutenberg, före boktryckarkonsten, till en tid av bilder istället för ord. Den rika skatten av bilder och skulpturer i medeltida kyrkor visar oss att vi inte bara kan avfärda det som en ”lägre” kultur.   Men vi är så präglade av Gutenberg-eran att vi har svårt att överblicka konsekvenserna av hur sociala medier förändrar vårt tänkande och agerande.   Det medeltida samhället, liksom det antika, kännetecknades av spontanitet, offentlighet och stark social kontroll. Både i byar och städer levde man tätt inpå varandra. Man kunde ha sex, slakta­ grisen, gräla, kramas, slåss och förrätta sina behov inför andras blickar, eftersom avskildhet bara fanns för de rikaste.

En stark yttre kontroll, både samhällelig och informell mellan grannar, vaktade hur man skulle bete sig och vad som var förkastligt.   Dessa kulturmönster finns fortfarande i vissa delar av världen. Religionshistoriskt brukar de kallas ”skamkulturer”.   Den moderna västerländska kulturen är i stället en utpräglad ”skuldkultur”. Vi uppfostrar våra barn till att lyssna till samvetet, veta vad som är rätt och fel även om ingen ser.  Det är här den stora oron över återgången till en mer bildmässig kultur infinner sig. Bild- och skamkulturen bygger på starka sociala band, tät närvaro och spontana bestraffningar av överträdelser.   Så ser vårt samhälle inte ut, det vet vi alla.

Boktryckarkonsten och den utbredda läskunnigheten förändrade samhället på djupet. Den gjorde avskildhet möjlig även om den var rent fysiskt omöjlig. 1800-talets läsare, både väckelsens och arbetarrörelsens folk, satt och läste i en vrå i en överbefolkad bolagskasern, i en huggarkoja bland svettvåta arbetskläder på tork över elden, på en tomlåda på en ångbåt bland skrålande fyllbultar, i en tågkupé, bakom maskinen under fabrikens middagsrast …   Ernst Beckman skrev det första svenska socialreportaget efter Sundsvallsstrejken 1879. Han berättar om den otroliga läshungern bland arbetarna. Under de sekunder stocken går genom ramsågen plockar sågaren fram en omsorgsfullt hopvikt tidning …

Hur oroliga ska vi vara över minskad läsförståelse och att t o m mejl och internet träder tillbaka för bilder på Facebook och Instragram?Det är just kombinationen med vår tids super­individualism som är oroande.   Det är som med hederskulturer i förorter – det är deras möte med västerländsk individualism och materialism som gör att de spårar ur i våld och kriminalitet.   Alla vi som vill befria människor från hedersförtryck måste rannsaka oss: Varför är det ofta det sämsta i den västerländska kulturen som vi lyckas förmedla?   Kanske är just möjligheten till möte med andra människor och andra världar genom litteraturen något av det bästa i den västerländska kulturen.   Måtte det inte glida oss ur händerna.

 

Vibeke Olsson

0 Kommentarer