I bästa fall fungerar kyrkorna som nätverk i mötet med det nya landet. Lisbeth Gustafsson ser flyktingar söka sig till de orientaliska kyrkorna för hjälp och stöd.
Hur orkar hon? Jag tänker på syster Marianne i Alsike kloster utanför Uppsala. Jag möter henne på söndagarna i kyrkan som ligger alldeles bredvid den gamla skolan där hon i årtionden tagit emot utsatta flyktingar. Nu är hon 88 år och klostret är fullt av människor som söker de båda Helgeandssystrarnas hjälp. Trycket har ökat på grund av de kristnas utsatthet i Mellanöstern och numera ser man barn överallt i sommargrönskan runt klostret.
Om man möter lidandet ansikte mot ansikte så vill man hjälpa till, säger syster Marianne. Mötet är nyckeln till medkänsla och engagemang för andra. Vi måste mötas för att höra ropen och känna nöden.
Jag minns en annan konstnär (syster Marianne är också konstnär) som blev intervjuad i radions morgoneko för några år sen. Han bodde med strandtomt på Lidingö i Stockholm och en dag lade en båt till vid bryggan. Ur båten vällde ett stort antal flyktingar som så småningom samlades i hans kök. De berättade om sina livsöden och konstnären beskrev mötet som en genomgripande livserfarenhet. Han var inte densamme efteråt och mötet fick honom att se på sin konst med nya ögon.
En hel del av Bildas medarbetare möter dagligen flyktingar som söker sig till de orientaliska kyrkorna för att få hjälp. Behovet är stort när människor strömmar in från Syrien, Irak och södra Egypten just nu. En av våra kopter berättade om en kvinna som kommit med en ABC-bok i handen. Kunde hennes barn få hjälp med detta? Men kan du inte själv lära dina barn alfabetet? Nej, svarade kvinnan generat. Hon var, som många nyanlända från södra Egypten, analfabet.
Många kristna från Mellanöstern bor hos släktningar runt om i Sverige i väntan på asyl. I Hovsjö i Södertälje är trängseln så stor i lägenheterna att avloppssystemen går sönder. Många vänder sig till Bildas lokalkontor i Södertälje för att få hjälp. Ordet konsulent är på väg att få en ny innebörd, som en våra syrianska medarbetare sade häromdagen. Här betyder det "en som hjälper människor".
Bilda hjälper naturligtvis människor med folkbildning, som språkkurser och studiecirklar om hur samhället fungerar. Allt i samverkan med kyrkorna och då menar jag inte bara de orientaliska samfunden i Sverige. Equmeniakyrkans samfund har lång erfarenhet av integrationsarbete och gör många goda insatser på det här området.
Vad gjorde vi utan kyrkorna, tänker jag ofta. De fungerar som nätverk i mötet med det nya landet. I kyrkorna finns det ett sammanhang där man i bästa fall blir sedd och räknad med. Man kan få hjälp efter gudstjänsten med att fylla i krångliga blanketter. Man kan fråga om lagar och regler som man inte förstår. Många lider av psykisk ohälsa och behöver kontakt med människor som lyssnar och bryr sig.
Vad är detta om en inte en kallelse för kyrkorna idag? Man har fått besök och därmed möjlighet att möta den lidande ansikte mot ansikte på nytt.
Lisbeth Gustafsson
LÄGG TILL NY KOMMENTAR