Man skaffar teknik. Man skärper lagar. Man sänker skatter. Man höjer skatter,

Och jag tänker. Jag ser dig där innanför. Den du är. Den du var. Den du kommer att bli. Kampen är din. Men vi kämpar tillsammans. Vi läker tillsammans.

Att läka är en kamp. En kamp som behöver tid. Som behöver händer att hålla i. Vi behöver varandra. Människor behöver människor.

Livet kan vara så hårt mot oss ibland. Det river av oss våra skyddande lager. Ett efter ett. Eller gräver hål i oss inifrån och ut. Urlakar. Vi förlorar delar av oss själva. Vi blir personer vi inte känner igen. Det betyder inte alltid att vi rasar ihop. Att vi går helt sönder och samman. Att det är en långvarig eller permanent skada. Förändring. Det kan vara tillfälligt. Som vi relativt snabbt bygger upp. Reparerar. Lappar och lagar. Gör nytt. Och så ibland måste vi börja om från början. Hitta reservdelar. Sy sömmarna med extra fina stygn. Varsamt modelera inifrån och ut. Men oavsett hur omfattande det är. Så är en sak gemensam. Vi behöver händer att hålla i. Vi behöver varandra. Människor behöver människor.

Runt omkring mig i samhället ser jag trasighet. Galenskap. Människor som behandlas illa. System och organisationer som trasar sönder. Trycker ner. Utesluter. Utsatthet av olika slag. Från olika håll. Otillgänglighet. Otillräcklighet. Det pratas om pengabrist och besparingar. Människor far illa. Patienter. Elever. Gamla. Unga. Arbetslösa. Papperslösa. Människor far illa för att de inte har jobb. Människor far illa på sina jobb. Det pekas finger och ställs krav på förbättring. Förändring. Man tillsätter utredningar. Man skaffar teknik. Man skärper lagar. Man sänker skatter. Man höjer skatter. Man blir oense. Oron slår split i oss. Mellan oss. Det starka samhällsjaget har blivit det svaga samhällsjaget. Känsligt. Sårbart. Osäkert. Skräckfyllt. Irrationellt. Jag tror inte att vi kan blunda för det längre. Det att vi behöver händer att hålla i. Vi behöver varandra. Människor behöver människor.

Vi människor. Vi fanns långt innan tekniken, pengarna, systemen fanns. Det var vi som skapade allt sådant. Det är vi som har utvecklat och byggt upp. Det är vi som hjälps åt att bryta ner och försvaga. Men från början hade vi bara varandra. Varandras händer att hålla i. Och Livet. Varför är det så svårt för oss att se. Att vi behöver varandras händer här och nu. Vi behöver varandra. Människor behöver människor.