Jag är alldeles övertygad om att vi bevittnar ett mirakel varje år och varje läger.

Så händer det igen. Trots allt. För vilken gång i ordningen vet vi inte riktigt, men ofantligt många år är det.

Det är läger på stranden vid Hammars fiskeläge på östraste Gotland. Ett gammalt hederligt Junior-läger där det mesta är sig likt. Det är hur omodernt och otidsenligt som helst, men lägeriter kommer det.

I år är det fler barn och ungdomar än någonsin som haft modet att söka sig till det gammelmodiga.

Man blir helt förstummad. Var kommer alla ifrån? Och varför? Jag tror att jag gör mitt trettiosjunde läger här.

Min tideräkning utgår och sammanfattas med denna vecka. Och jag är inte ensam. Jag är inte ens den meste veteranen.

Ljusår från mobilladdare, i en kronisk radioskugga, utan toalett och dusch, långt från elektricitet, hus och övriga bekvämligheter finns uppenbarligen en lika tidlös och obegriplig magnet.

Hit dras ungar utan att någon tipsat dem om det på nätet eller via en häftig app. De verkar komma av helt andra skäl. Deras mamma var här för tjugo år sedan och morfar för fyrtiotvå. Morfars mamma smög sig ut en natt från flickbyn för sextioåtta år sedan för att träffa Gösta, eller om det var Jesus, och resten är historia.

Det är märkligt vad lite det behövs för att entusiasmera ungdomar i dag. Lite vänner, lite äventyr, lite bad, lite lek, lite lägerbål, lite sång, lite sitta-på-marken-och-äta-tillsammans-känsla, lite ålder spelar väl ingen roll egentligen.

Jag är alldeles övertygad om att vi bevittnar ett mirakel varje år och varje läger. Detta är för bra för att vara sant.

Inte ett ögonblick frestas jag tro att ungarna kommer av sentimentala eller nostalgiska skäl, det är ett genuint och självklart val i nuet. De vet vad som gäller, vem som kommer och vad de absolut inte vill missa.

Och det mest förunderliga av allt är att — om inte traditionen och prognoserna slår alldeles fel — så kommer de flesta av dessa lägeriter inneha självklara ledarpositioner om några år. Vi märker det först på lägret, men snart märks det i studenkåren, i politiken, i samhällslivet, i kultursverige, på scener, inom media, bland nyskapande program på internet.

Hur många av samhällsbärarna idag har inte fått sin skolning genom en lägerverksamhet i barndomen, en barnkörhelg intill Smygehuk, ett konfaläger på Strandegården, en scouthajk på Uskavi eller en skidresa med kyrkans ungdomsgrupp till Karesuando?

Vår lägerverksamhet är troligen en av samtidens viktigaste samhällsskolor.

Här leks framtiden, här dansas samarbeten, här vävs visioner vid en sång, ett vittnesbörd, en förebild, ett minne som kommer att prägla imorgon och imorgon och imorgon.

Omodernt? Jajamensan! Betydelsefullt? Utan tvekan!