Historiskt opraktiska presenter

I den ena sadelväskan låg en fin ask, klädd i rödaste sammet. I asken låg det allra finaste guldsmycke man kunde tänka sig. I den andra sadelväskan låg det en helt vanlig vattenflaska och skvalpade.

I den ena sadelväskan låg det en vacker liten låda i snidat trä. När man öppnade den fanns där några stickor som var dränkta i de allra finaste dofter. Tände man dem fylldes allting av väldoft. I den andra sadelväskan hade man knölat ner en gammal filt.

I den ena sadelväskan fanns en underbar kartong långt bortifrån. Öppnade man den fanns där den allra finaste och mest dyrbara parfym som doftade gudomligt gott. I den andra sadelväskan hade man krafsat ihop några nävar med gröna och svarta oliver som nu låg och gnuggade sig mot varandra.

Det lilla barnet var törstigt. Hennes mamma var också törstig. Det var långt till vatten och ännu längre till rent vatten.

– Varsågod, sa den förste som hade färdats så långt för att överlämna sin present, här har jag ett smycke som skulle kunna pryda vilket litet stjärnbarn som helst. Mamman log artigt och generat, men gommen var fortfarande lika torr. Hon höll guldsmycket i sina händer, det glittrade, men törsten fanns där ändå. Lite vatten vore inte så dumt, tänkte hon.

Det lilla barnet huttrade till i vinterkylan. Hennes mamma var också frusen. De försökte dela med sig av den gnutta värme som fortfarande fanns kvar.

– Varsågod, sa den andre som hade färdats så långt för att överlämna sin present, här kommer jag med den allra mest fantastiska rökelse. Den doftar gudomligt när man tänder den.

Tänd en brasa istället, tänkte mamman. Men hon log väluppfostrat och tog emot presenten till sitt barn. En filt vore inte heller helt dumt just nu, tänkte hon medan hon luktade på de indränkta stickorna.

Det lilla barnet signalerade igen att hon var hungrig. Den unga mamman gjorde så gott hon kunde, men var tvungen att inse och erkänna att om hon inte själv fick i sig något att äta skulle bröstmjölken snart sina.

– Varsågod, sa den tredje som hade färdats så långt för att överlämna sin present, här kommer jag med en parfym gjord av naturens allra finaste olja. Den bästa man kan tänka sig. Det är den lilla prinsessan värd.

– Tack så mycket, log mamman som hade allt svårare att dölja sin uppgivenhet. När hon såg oljan kunde hon inte låta bli att tänka på oliverna som hade pressats för att bli några dyrbara droppar. En handfull halvtorra oliver att tugga i sig, vore inte heller helt fel i denna stund.

Ute på ladugårdsplan stod tre lastdjur. Den ena väntade, den andra vilade och den tredje vaktade.

I min sadelväska finns vatten, tänkte den som väntade.

I min sadelväska finns en filt, tänkte den som vilade.

I min sadelväska finns fullt av oliver, tänkte den som vaktade.

Djuren såg på varandra och anade alla tre att de hade vad det lilla stjärnbarnet skulle uppskatta mest av allt. Just nu, just här, just precis. Den enklaste lilla gåva kan visa sig vara den allra mest fantastiska, dyrbara, underbara och största.

 

 

 

 

Tomas Boström

0 Kommentarer