Är vi särskilt olika fariséerna?

Trots det var Carl-Henric Jaktlund osäker på om det handlade om identitetskapning. Därför hade han nu publicerat en bild på saken på Instagram tillsammans med en bildtext om att han övervägde att tacka nej: ”Känns ju konstigt tacka nej, men inte helt säker på att det är den verklige som döljer sig där bakom”, skrev Jaktlund.

Vilket var lustigt, tänkte jag. Här får Carl-Henric en fråga från självaste Jesus Kristus om att bli vän, ändå är han osäker. Precis som fariséerna! Som inte heller trodde att Messias kunde komma åter på ett så oansenligt sätt. Födas i ett stall hos snickarfamilj och så vidare.

Så jag påpekade detta för Jaktlund i kommentarsfältet; ”Så sa fariséerna också”. Haha! Det var väl roligt skrivet av mig. Jaktlund hade ju på pricken gett uttryck för den där tråkiga attityd som fariséerna gick och drogs med för 2 000 år sedan!

Andra som läste min kommentar tyckte också det var kul, några klickade like, andra skrev skrattemojis. Det gjorde mig munter en stund, men sedan fundersam.

Som att jag började utveckla sympati för fariséerna. För hur lätt hade det egentligen varit att vara religiös på Jesu tid?

Det är lätt att glömma att fariséerna var då­tidens reformister. De var ursprungligen ett politiskt parti som utmanade sadukéerna och hade ett brett folkligt stöd. Genom sina nytolkningar av Bibeln försökte de visa på ett annat sätt att leva och själva göra sina liv till goda exempel för andra att ta efter. Med tiden blev de en slags informella, andliga ledare, men ofta också ögontjänare.

Eftersom idén var att sätta ett exempel med sina liv, gjorde de allra helst de goda gärningarna när andra kunde se och höra dem. Men samtidigt trodde de på Messias, på livet efter döden och allt det där.

Det var bara så svårt att tro att just Jesus skulle vara Messias. Judarna hade väntat på Messias längre än vad kristna hittills har väntat på återkomsten. Så att han skulle komma klädd som oansenlig snickare var ungefär lika troligt som att han skulle skicka en vänförfrågan till Carl-Henric Jaktlund. Vilket för oss åter till huvudfrågan: Är vi särskilt olika fariséerna? Är det rimligt att anta att vi i dag lever en lika institutionaliserad kristendom, som fariséerna levde judendom?

Vi vill väl, vi försöker leva gott, men fastnar ofta i att det är enklare att följa de traditioner och oskrivna regler som kyrkans kultur skapat. Och hur skulle vi ha reagerat om Jesus kom tillbaka i dag?

Ja, du skulle såklart känt igen Jesus direkt. Vilket var precis vad fariséerna sa – fast om gamla testamentets profeter. Jesus avskydde det där. ”Ve er(...) fariséer (...) som reser monument över profeterna och smyckar de rättfärdigas gravstenar och säger: Om vi hade levt på våra fäders tid skulle vi inte ha gjort oss medskyldiga till profeternas blod.” Och så avslutade Jesus med en analys om att fariseerna därmed ”visar själva att ni är söner till dem som mördade profeterna”.

Skulle vi mördat Jesus i dag? Nej, i ett modernt samhälle mördas ingen. Däremot hade det antagligen varit ganska enkelt för oss att avfärda en ny Messias som trevlig och vänskaplig, men som antagligen mest är ett spamkonto konstruerat för att lura folk på pengar.

Den insikten skänker viss förståelse för fariséerna – men allra mest en tankeställare för oss själva.

EMANUEL KARLSTEN
sandaren@sandaren.se