Lovsång. Att majoriteten av unga människor som kommer i kontakt med eller växer upp i våra kyrkor inte väljer att vara engagerade i församling i vuxen ålder är utan tvekan ett av Equmeniakyrkans största problem.
Med många av vår tids stora problem finns det sällan en enkel lösning eller förändring att ta till. Men när det gäller frågan om unga människors frånvaro i våra kyrkor så finns det faktiskt en tydlig och relativt enkel sak vi faktiskt kan förändra. Det handlar om musiken i våra gudstjänster.
Innan du som läsare suckar och helt avfärdar detta så ber jag dig om några minuters fortsatt läsning och sedan ytterligare några minuter av reflektion och samtal i din egen församling.
Musikens kraft
För ett par månader sedan tittade jag på tv-programmet Saliga sånger på SVT. I det programmet sjunger både äldre och (någorlunda) unga sångare älskade sånger från förr och lite senare. Sånger som berört generationer i över hundra år som Lina Sandells klassiker från 1800-talet fram till Peter Hallströms Håll mitt hjärta från 2002. Programmet är en god påminnelse om musikens kraft att beröra människor och det är därför inte konstigt att musik ofta väcker starka känslor. Det är viktigt att ha med sig och programmet visar på vikten av att låta andlig musik inte handla om nostalgi utan om Gud, vittnesbörd, tillbedjan och gemenskap i dag.
Tydliga skillnader mellan generationer
En annan dimension av frågan om musik i gudstjänster syntes i resultatet av en undersökning som Tidningen Dagen publicerade den 18 oktober i år. Undersökningen handlade om vad som är viktigast för människors tro och där syntes tydliga skillnader mellan olika generationer. I åldersgruppen 65-plus svarade 0 procent att lovsång var viktigast för deras tro. I gruppen 40–64 år ansåg 6 procent att lovsång var viktigast. I gruppen 21–39 år var det 10,4 procent och i gruppen 13–20 år svarade 22,5 procent att lovsång var viktigast för deras tro.
Här syns en tydlig skillnad mellan generationerna och det är viktigt att poängtera att detta handlar mer om tillbedjan än om musikstil. När unga människor inte får utrymme för att gemensamt tillbe och lovsjunga Gud i en gudstjänst så är det nästan en av fyra som inte i gudstjänsten får göra det som är viktigast för deras tro.
Betyder detta att psalmbokens tid är över? Nej absolut inte. Men att psalmboken ser ut som den gör i dag är konsekvensen av att varje generation har fått pröva nya sånger som sedan sållats ut och över tid skapat den musiktradition som finns sammanställd i nuvarande psalmbok. Därför är det mer i linje med traditionen att regelbundet pröva ny musik än att fira gudstjänst som att Psalmer och sånger är den slutgiltiga sammanställningen av församlingssånger.
(de unga)... vill också få utrymme att lovsjunga och tillbe på det sätt som är viktigast för deras tro.
Här är det viktigt med en korrekt verklighetsbild. Jag har mött församlingar som tror att de har en lika fördelning av sång från psalmboken och samtida lovsång men i praktiken är det 80–90 procent från psalmboken. De flesta unga har inget emot att också sjunga sånger från psalmböcker, men de vill varje gudstjänst också få utrymme att lovsjunga och tillbe på det sätt som är viktigast för deras tro.
Gudstjänstens utformning
Hur vi än vrider och vänder på det är det ett faktum att en betydande del av unga människor som växer upp i Equmenia och Equmeniakyrkan senare i livet väljer att engagera sig i en församling i ett annat samfund. Anledningen är oftast gudstjänstens utformning och i vilken mån lovsång är en naturlig del av den.
Marcus Lind
generalsekreterare Equmenia
LÄGG TILL NY KOMMENTAR