De relativt stora Equmeniaförsamlingarna i Helsingborg, Rosengårdskyrkan och Slottshagskyrkan har beslutat att gå samman. Foto: Privat/ Mostphotos
Många församlingar går samman, och ofta är det så att processen för en del är känslig och jobbig medan andra tycker att man pratat färdigt rätt snabbt. Slottshagskyrkan och Rosengårdskyrkan i Helsingborg är inget undantag.
Båda församlingarna är relativt stora, på pappret 150 respektive 200 medlemmar, ändå ser de flera fördelar med att skapa en gemensam och de står nu mitt i en samgåendeprocess.
En avsiktsförklaring om att gå samman togs i december, nu i juni hölls ett gemensamt församlingsmöte där man med stor majoritet tog ställning till en konkret tidsplan, och i november planeras ett bildarmöte.
Samarbetat i flera år
Bakgrunden är att de två kyrkorna samarbetat i flera år i det mesta, och i vintras blev de två equmeniaföreningarna en gemensam. Alphakurs, konfirmation, barnkör, scout, språkkafé med mera har varit gemensamt länge. Och styrelserna har haft gemensamma möten några år.
– Det är roligare och lättare att göra saker tillsammans, vi når fler och vi drar nytta av varandras styrkor. Det här är mer ett bekräftande av något som vuxit fram, säger Sara Sjölander som är pastor i Rosengårdskyrkan (icke att förväxla med Rosengård i Malmö).
– Vi behöver hitta sätt att jobba i ett sekulariserat Skåne, och det kan vara svårt att orka själva. Vi tror att vi med gemensamma krafter kan möta behoven i samhället bättre, säger Sara Sjölander.
Ligger mer centralt
Hennes kollega i Slotthagskyrkan, som ligger mer centralt, heter Fredrik Södertun och han ser fram emot att få in en ny rörelse, en riktning.
– Medlemmar som kanske inte hittat sitt engagemang kan få en nytändning, och vi ser redan nu att det har skett. Vi behöver hitta nya sätt att vara kyrka i vår tid och i vår stad.
– Vi ser hur vi kompletterar varandra, exempelvis hade vi ungdomar medan Rosengårdskyrkan hade unga vuxna som kunde vara ledare, säger Fredrik Södertun.
Församlingarnas pastorer Sara Sjölander och Fredrik Södertun gläds åt beslutet.
Båda pastorerna poängterar att jämsides med att majoriteten är för samgåendet, så är det en komplex process som för många är känslig.
Därför har man varit noga med att bjuda in till samtal och att se till att alla blir lyssnade på. Man har gett gemensam skriftlig information, och protokoll från styrelsemöten och församlingsmöten har skickats ut till alla.
– Jag upplever att vi har en öppen process, det finns många tillfällen att prata för dem som vill, säger Sara Sjölander.
I förändringsarbeten finns möjlighet att få stöd från Equmeniakyrkans regioner, i detta fall region Syd, för att ha människor att prata med som inte själva är involverade. Ledningen i de här församlingarna har inte valt den vägen.
Två större samlingar
Däremot har man haft två större samlingar med lunch, föreläsning och samtal ledda av Larsåke W Persson, senast i april. Han är pastor i Equmeniakyrkan, själavårdare och författare.
– Dessa handlade om hur man gör en process med många tankar, viljor och ingångar. Och Larsåke sa tydligt att drar man ut på för lång tid för att alla ska få chans att ändra sig, det kommer inte fungera, i stället kan man tappa sugen och orken för långt tid framöver, berättar Sara Sjölander.
Behålla båda kyrkobyggnaderna
Tanken är att behålla båda kyrkobyggnaderna, och att behålla den inre omsorgen sådan den är med de upparbetade relationer som finns.
– En samgåendeprocess är inte färdig när man bildat ny församling, den fortsätter lång tid, påpekar Fredrik Södertun.
Till hösten ska en kick off hållas på Gullbrannagården med fokus på att ha roligt och bygga gemenskap, men också ha öppet för samtal om sådant som är viktigt att få prata om.
– Det är inte enkelt, men spännande, konstaterar Fredrik Södertun.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR