Kultur & Teologi

Zaida var en gå-kompis för världens utsatta

Häromdagen pratade jag med ett gäng skolbarn och mellan ditt och datt berättades det att de hade gå-kompisar. Tanken är att de skall gå på led, hålla varandra i handen och hjälpa varandra upp när någon faller. På så sätt har man alltid en kompis vid sin sida. Jag tänkte att det motsvarar vuxnas livskamrater men också att de allra mest utsatta i världen behöver någon som går vid deras sida och som tar deras parti. Ju mer jag tänkte på det, desto mer klarnade bilden att det var just det hon var, min vän Zaida Catalán. En gå-kompis som gick sida vid sida med världens kvinnor och barn och vars vandringar förde henne via EUPOL COPPS till Palestina, med EU till Afghanistan och som FN-jurist till Demokratiska republiken Kongo.

På de utsattas sida 
I Kongo skulle Zaida tillsammans med sin amerikanske kollega Michael Sharp utreda ett antal högt uppsatta politiker, rebelledare och generaler för människorättsbrott. Det handlade om utsattheten i krig och om grova sexuella övergrepp på både kvinnor och barn. Men trots att de båda FN-experterna fick mäktigare fiender för varje dag reste de runt i regionen utan skydd och en dag i mars rapporterade världens medier att de kidnappats i provinsen Kananga. Där hade de stämt träff med den ökända lokala milisen Kamuina Nsapu som rekryterar barnsoldater ända ner i femårsåldern i utbyte mot pengar, mat och skolgång. I verkligheten tvingas barnen in i en mördarkult med mystiska riter och som ger barnen droger som påstås göra dem osårbara.

Ett ljus som brann ut 
Nu hade milisens företrädare lovat att peka ut gömda massgravar för Zaida och Michael. Så blev det inte. Istället sköts de ihjäl och avrättningen filmades med mobilkamera. Kropparna skulle senare hittas i en grav nära byn Moyo Musuila men då saknades Zaidas huvud. Identifieringen skedde istället genom det budskap som Zaida levde efter och bar intatuerat, Per aspera ad astra, genom svårigheter mot stjärnorna. Vandringarna på jorden var över, ljuset brann ut och världen var plötsligt ett par gå-kompisar fattigare.


Zaida blev bara 36 år och var på sin sista mission för ett tag. Svenskan, chilenskan och världsmedborgaren var på väg hem. Från övergrepps-utredningar, hetta och Pukka-tea till Sverige. Till yoga och jordgubbar på Öland där mamma Maria och lillasyster Elizabeth väntade, till vännerna som längtade och till en helt annan vardag.

Zaida berörde människor både i sin kamp och rent privat. Det var hon som förde samman mig och min kärlek för 15 år sedan och hon reste från Kongo för vårt bröllop. Vi skulle fått skratta tillsammans i många år till. Zaida hade ett existentiellt djup och delade mitt intresse för tro och mytologi. Vi skulle fortsatt våra samtal om detta i många år till. Vi delade ett engagemang för varenda unge och skulle fortsatt barnrättskampen många år till. Nu blev det inte så, det var inte så här det skulle bli.

Sorg som bara kan mätas i stolthet 
Men även om det är lätt att förblindas av smärtan och ilskan, får vi inte låta tårarna skymma sikten över allt hon hann göra och allt hon hann betyda. I Talmud står det att den som räddar ett liv räddar hela världen. I så fall räddade Zaida världen flera gånger om. När vi tog farväl av Zaida i Kalmars vackra domkyrka kunde sorgen bara mätas i den stolthet vi alla kände över en dotter, syster, vän och kollega som i varje andetag försökt lappa och laga en trasig värld.


En glöd som dröjer sig kvar 
Och även om de kunde ta hennes liv kan de inte ta hennes arv. I går, på den internationella dagen för social rättvisa samlades vi återigen, men denna gång på Chiles ambassad. Där invigdes en storslagen sal under namnet Salón Zaida Catalán och där avtäckte hennes mor och syster ett fotografi och plakett som från och med nu skall inspirera andra att kämpa som Zaida.

- Zaida Catalán var både Sveriges och Chiles dotter. Hon gav sitt liv i kampen för en bättre värld. Nu vill vi hylla hennes mod och hennes engagemang, sade Chiles ambassadör José Goñi och drog även paralleller mellan Zaida och den svenska diplomaten Harald Edelstam som räddade livet på oppositionella under Pinochets högermilitära statskupp.

- Att se på vilket passionerat sätt en ung människa som Zaida drev frågan om mänskliga rättigheter sade Jan Eliasson, som varit både svensk utrikesminister och biträdande generalsekreterare för det FN som Zaida arbetade för.

Också utbildningsministern och tidigare språkrörskollegan Gustav Fridolin talade om Zaida som energin i valrörelserna och som den som alltid orkade och ville lite mer.

Det var så hon levde, och det är så vi skall vårda hennes minne. Vi skall minnas hennes ilska över världens orättvisor, hennes passion för allt levande och hennes arbete för riktig förändring både lokalt och globalt och vi skall fortsätta i hennes anda. Att alltid vilja lite mer i kampen för en bättre värld. 

Philip DeCroy

  • 2 Kommentarer

  • Lägg till ny kommentar
  • Thorsten Schütte

    De är verkligen fina minnesord!

  • Maria Morseby

    Kära Philip 

    Tack för en underbar artikel. Jag är så glad att ni är/var vänner. Ni har en så underbar ursprunglig kraft och dynamik båda två i era uttryck och avstamp här på jorden. Jag förstår att ni fann varandra! 

     

    Många varma kramar 

    Maria Morseby 

    Zaidas mor