Equmeniaprofilen i sorgens Paris

För ett drygt år sedan slutade Ida Hennerdal, 25 år, som ordförande för Equmenia, men i januari tillträder hon tjänsten som internationell koordinator i förbundet. Sedan i september befinner hon sig i Paris för ett Erasmusutbyte. Där studerar hon programmet ”Globalisering, miljö och förändring” vid Sorbonne- universitetet. 

Ida hoppas kunna föra med sig mycket av alla de erfarenheter hon fått i Paris, när hon startar som internationell koordinator.

— Jag bor här i Paris på Svenska Studenthemmet i stadens södra stadsdelar. Bara i vårt hus bor det ungdomar från ett tjugotal länder och denna internationella miljön har givetvis bidragit till att jag ska förstå vikten men också svårigheten som kan ligga till grund för hur man ska kunna samsas som människor.

”Vi plus dom” är devisen för det internationella samarbetet hon ska leda i ungdomsförbundet.

— Attentaten i Paris visar att det är viktigt att man nu ökar samarbetet internationellt. Tyvärr får vi säkerligen leva med terrorism och terrorister i framtiden. Men för alla andra människor är det viktigt att ändå kunna knyta kontakter och gå över gränserna. Jag tror det kan bidra till att skapa ökad förståelse och trygghet i det stora hela, säger Ida.

Hon har även förhoppningen om att många människor kommer att koncentrera sig i större utsträckning på positiva krafter efter attentaten.

— Jag tror på människan och att de flesta kan känna solidaritet, menar hon.

Det var maken Pontus som meddelade henne om de fruktansvärda attentaten i den franska huvudstaden. Han hade precis tagit planet tillbaka från Paris till Stockholm. Det var sent på kvälllen.

— När jag fick sms av Pontus slog jag genast på radion för att lyssna. Men jag medger att det var först svårt att inse vidden av hemskheterna, berättar Ida.

Över 130 personer har dött i och med de olika attentaten i Paris fredagen den 13 november. Flera hundra har skadats. En av de avlidna har bekräftats vara svensk. 

Sju terrorister dog vid attackerna. IS har tagit på sig attentaten.

— Jag har funderat väldigt mycket på vad som hänt och känner ännu mer nu hur viktigt det är att ta vara på de människor man tycker om. I fortsättningen kommer jag att försöka visa detta på ett mer intensivt vis, säger hon.

När vi träffas ett par dagar efter attentaten tycker Ida att händelserna fortfarande känns overkliga.

— Det tog tid innan livet började bli någorlunda normalt för parisarna igen. Det var först i söndags eftermiddag som jag lade märke till att cyklister och joggare kommit tillbaka på stadens boulevarder. Det var ett tecken på att livet började bli som förr. 

— Men innan dess var få människor ute och Paris var nästintill en tyst stad. Det kändes konstigt, tycker hon.

Under hela helgen begränsade Ida sina utflykter och hon undvek speciellt folksamlingar. Hon bestämde sig för att varken gå till Svenska kyrkans andakt i Paris i lördags eller den stora mässan i Notre-Dame i söndags kväll.

— Jag har dock bett för offren och deras anhöriga. Mina tankar kretsar ständigt kring dem. Det är många liv som slagits i spillror nu.

Tua Sällström, 40 år, präst i Svenska kyrkan i Paris känner sig sorgsen och skakad efter attentaten. Samtidigt är hon arg och rädd.

— Främst för att så många mist livet och andra upplevt så många hemska saker.

Hon berättar att händelserna skapar oro av naturliga skäl och att man i Svenska kyrkan har försökt stötta svenskar i helgen.

— Många har kommit hit till kyrkan och vårt kafé, berättar hon och tillägger att det i helgen har kommit fler besökare än vanligt.Folk har sökt sig till kyrkan med frågor.

— Hur kommer det sig att vissa människor tar sig rätten att ta andra människors liv och hur kommer det sig att de vill skapa skräck och rädsla? Det är frågor som återkommit ofta. Frustration och maktlöshet har varit känslor som samtalen ofta kretsat kring.

Tua medger att man inte har några bra svar att ge.

— Men vi vill ändå försöka ge hopp så att man vågar bege sig ut på stadens boulevarder igen. 

En annan fråga många ställer sig är om livet i Paris kommer att återgå och bli detsamma som förr.

— Det är svårt att säga i nuläget, tycker jag. Attentaten har förändrat parisarnas själ med tanke på att folk vanligtvis inte sitter hemma och trycker här, utan man går ut på restauranger och konserter. Jag hoppas därför att man kommer att gå ut i samhället i framtiden i lika stor utsträckning som man gjort tidigare.

Flera tusen personer ville få en plats när en stor minnesstund i katedralen Notre-Dame organiserades för att hedra offren och deras familjer i söndags kväll.

Många kom dock inte in, men stod ändå kvar under den en timme långa mässan som hölls under ledning av Paris biskop André Vingt-Trois.

— När man känner medmänsklighet från andra människor kan man få kraft och styrka vilket hjälper en att möta svårigheter efter terror-attackerna, menar de unga modestudenterna Nicole och Adrian från USA. De stod kvar framför Notre-Dame under kvällen, liksom parisiskan Charlotte.

— Det har ingen betydelse om man är troende eller vilken religion man tillhör. Det viktigaste är att samla positiva krafter som vi gör här framför katedralen och sedan försöka sprida dem vidare i samhället, säger hon.