Beduinby kan förlora både hem och skola - hotas av rivning och tvångsförflyttning

Beduinbyn Khan al-Ahmar och dess skola har i flera år levt under hot om rivning och tvångsförflyttning. Både Kyrkornas världsråd och en rad EU-länder har försökt stoppa planerna. I slutet av maj godkände dock Israels Högsta domstol rivningen, som väntas ske nu i juni.

Beduinerna i Khan al-Ahmar är flyktingar från Negevöknen. Till Västbanken, utanför Jerusalem kom de på 50-talet. Här lever de ett enkelt och traditionellt beduinliv med kameler och getter.

Nu vill israeliska myndigheter flytta beduinerna med hänvisning till att de saknar bygglov och dessutom skulle få en bättre levnadsstandard. Istället ska moderna byggnader för fler bosättare upprättas på den plats Khan al-Ahmar nu ligger.

Den israeliska fredsorganisationen Peace Now kallar planerna för ”ett förverkligande av utnyttjande och ondska” och bland andra Frankrike, England och Italien har protesterat kraftfullt.

Men vare sig internationella eller nationella protester tycks göra någon skillnad.

Beduinerna skulle istället flyttas till en plats nära en soptipp några mil bort. Där skulle de inte ha möjlighet till djurhållning, och kan därmed inte fortsätta att leva på traditionellt vis.

– Att äga och sköta djur är ett levnadssätt för beduiner, att inte ha den möjligheten skulle innebära en stor omställning, säger Matilda Johansson, som varit ekumenisk följeslagare i området. Under den tiden besökte hon byn varje vecka för att följa utvecklingen och försöka ge Khan al-Ahmar internationell uppmärksamhet. Något som tidigare hjälpt byn att skjuta på rivningsbeslutet.

Men nu har Högsta domstolen i Israel till slut bestämt att alla byggnader i byn ska rivas då de inte har byggnadstillstånd. 

– Det är fruktansvärt. Inte minst att skolan i Khan al-Ahmar då måste stängas. Beduinerna lever enkelt men de är stolta över sin skola, där över 160 barn mellan 7 och 16 år går, berättar Matilda.

– 30 av eleverna kommer från Khan al-Ahmar, resten från intilliggande byar.

Skolan, som byggdes 2009 av den italienska frivilligorganisationen Terra di Vento, har i dag flera klassrum, ett bibliotek och en datasal. Här finns 14 lärare, samt rektor.

– Lärarna är också väldigt oroliga nu, de vet ju inte vad som ska hända med dem heller, säger Matilda. Om skolan rivs får barnen i hela området väldigt långt till skolan. Kanske måste de ta sig till Jeriko för undervisning.

– Dit är det mellan 15-20 kilometer. Det är för långt, det  skulle leda till många avhopp, särskilt bland flickorna, säger Matilda Johansson.

– Det här är ett gammaldags patriarkaliskt samhälle, man vågar helt enkelt inte släppa iväg sina flickor så långt. Då blir de utan skolgång.

Hon berättar om Ecrom, som går i klass nio och drömmer om att bli lärare eller socialarbetare.

– Men rivs skolan får hon säkert hoppa av. Hon är nyförlovad och måste ha tillåtelse från man eller familj för att ta sig långt bort. En lång väg till skolan på Västbanken är förenad med risken att utsättas för våld.

– Man måste också komma ihåg att bland beduinerna finns ingen utbildningstradition. De flesta av flickornas föräldrar är analfabeter, men när barnen börjar gå i skolan, så märker de vilka fördelar det är med utbildning.

Rektorn Halimeh Zahayka har jobbat i skolan i sju år. Matilda beskriver henne som en oerhört driven och engagerad människa, som just begärt, och fått, tillstånd från de palestinska myndigheterna att också starta en tionde klass.

– Dessutom berättade rektorn att skolan inte bara är till för barnen utan också för kvinnorna, som skolan har anordnat en del kurser för.

– Det hela är så sorgligt. Jag hoppas att alla människor ska bli medvetna om vad som pågår. Att tvångsförflytta människor på det här sättet är helt enkelt inte acceptabelt.

 

 

 

Fakta: Beduinstammen Jahalin tvångsförflyttades första gången av israeliska armén efter Israels självständighet 1948.

 

 

 

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Thorsten Schütte
Israel borde lära sig av Bamse: Den som är mycket stark måste även vara mycket snäll.
Robert Larsson
”Land ska med lag byggas” är en devis som de flesta ställer upp på, men tydligen inte Sändaren. Den som också följt denna process i utländska media vet att det inte är så svartvitt som Sändaren förespeglar i artikeln. I Israel, som i andra demokratier, är det möjligt att få sin sak prövad på ett rättvist sätt i domstol, vilket knappast kan sägas om grannländerna. Den rättigheten har de aktuella beduinerna tagit tillvara men förlorat. I Israel, som i andra demokratier, får man även protestera mot HD:s beslut, vilket knappast kan sägas om grannländerna. Det gör ockdå beduinerna. Det tråkiga är dock att Sändaren som vanligt beskriver konflikter i Israel ensidigt. Inga andra röster än de negativa kommer till tals, ingen djupare förklaring av problematiken eller bakgrund till HD:s dom. Denna artikel är inget annat än antisemitism förklädd i fårakläder. Inte mycket förtroende kvar för sändaren som sanningssägare. Tragiskt!
Lars Göran Berg Uddevalla
Mellan 1948 till 1970 tvingades mellan 800 000 till 1 miljon judar från sina bostäder och hemorter. Palestinska flyttningar ägde rum efter 1948 och den beskrivs ofta ingående liksom kampen för att återta den mark som Israel tillerkänts. Noterbart är muslimer palestinier kristna kan och får leva i Israel. I många av Israels grannländer har man uppnått det nazismen försöktte: judefritt land Det är tex vad Hamas har som sitt mål. Detta förhållande beskrivs sällan journalistiskt.Inte enkelt att bygga en kyrka i en hel del av Israels grannländer I Israel finns många moskeerr Men finns det synagogor? Inte så vanligt numera. I finkan sitter Israels förre premiär minister för korruption.Nuvarande utreds av polis och åklagare misstänkt för samma brott. I demokratin råder likhet inför lagen. Men Abbas mfl ledare i regionen är väl kända mutkolvar med ställs de inför en rätts stat? Knappast. Sverige har historiskt behandlat samerna klandervärt Vissa likheter finns men i demokratier utvecklas enskildas rättigheter och rättstillämpningen. Men hur är det i Israels grann länder? Kanske inte värt att belysa eller?Allsidig bevakning är inte enkelt Sändaren är dock klart mer ambitiöst neutral i Israelfrågan än tex Svenska kyrkan.
Sven Andersson
Instämmer i kommentaren att nuvarande utarmning av mångfald i Mellanöstern är en stor tragedi. Men, situationen har inte alltid varit densamma. Den tycks ha varit både värre och bättre. Vi västerlänningar ödelade Jerusalem och dess tempel redan år 70, förföljde judarna och förbjöd dem till slut att vistas där. När de bysantinska kristna sedan upphävde förbudet år 325 tilläts judarna att be bland templets ruiner en gång per år. De kristna korstågsriddarna gjorde dock åter Jerusalem till ett slakthus och slaktade även bysantinska kristna på vägen dit. Men, från ottomanernas tid tycks vi få en annan bild genom geografen Joseph Schwarz 1850: “den stora platsen vid (västra) murens fot ofta är så tätt packad, att alla inte kan utöva sin gudstjänst här samtidigt.” Före andra världskriget fanns det även 225 000 judar i Marocko. När deras kung Mohammed V mötte de tyska nazister kring den brännheta “judefrågan” förklarade han frankt för dem att det bara fanns marockaner i hans land och vägrade sonika att skicka judarna till koncentrationslägren. Det var nog inte många kristna statsledare som var så modiga på den tiden. I stället motade vi kristna i Europa allt som oftast Moses vid grind eller så bistod vi rentav i förintelsen av judarna. Min skuld, min skuld, min mycket stora skuld. Mea culpa, mea culpa, mea maxima culpa.
Robert Larsson
Det är inte alltid så lätt att se bjälken i sitt eget öga. Därför kan input utifrån vara bra ibland. Den väl förtäckta antisemitism som är mycket utbredd i Europas och inte minst i Sveriges vänsterkretsar beskrivs i denna recension. Läsvärt, både för Sändarens redaktion liksom SKR m fl. http://www.dagen.se/kultur/en-ny-typ-av-anti-antisemitism-ar-fodd-1.1160604
Sven Andersson
Tack för intressant artikeltips Robert! Jag får dock erkänna, att jag är högst tveksam till vissa delar i dess behandling av antisionism och antisemitism - två vitt olika saker för mig, det ena en åsikt, det andra ett brott. För såvitt jag förstått historien så var de flesta judar före andra världskriget mot sionism. Kanske inte så underligt om man betänker att Theodor Herzl, dess grundare, hävdade att judar inte är assimelerbara och därför förespråkade en egen stat för dem. En märklig argumentation om man begrundar att de flesta judar än idag lever utanför Israel. Närmaste motsvarighet i Sverige på hög politisk nivå är väl riksdagens andre vice talman, Björn Söder (SD), som nyligen hävdat att judar inte kan kallas svenskar eftersom de inte är tillräckligt assimelerbara för detta. F.ö. ligger du nog själv lite risigt till då du nyligen anklagat Sändaren för antisemitism och David Hirsh, enligt artikeln du rekommenderar, säger att det är “värre att anklaga någon för att vara antisemit än det faktiskt är att vara antisemit“. Jag kan dock trösta dig med att jag inte lika lätt köper sådana här debattknep. Däremot tycker jag att det är fullt rimligt att du ger Sändaren en god och saklig grund till din allvarliga anklagelse eller ursäkt för den om du saknar sådan.
Sune Melin
Jag tycker att Sändaren både från ledarredaktionen och i nyhetsartiklar har tagit sitt uppdrag att kritisera Israel på stort allvar. Israel torde vara det land i världen som Sändaren över tid kritiserar mest. Och inte sällan genom märkliga vinklingar. Om chefredaktören anser att mitt påstående inte stämmer vill jag att du berättar vilket land eller länder som Sändaren kritiserar mer än Israel. Kritiken mot Israels politiska ledning sammanfattas ofta till att det är en högerregering . Gillar Sändarens ledarredaktion endast vänsterregeringar?