De ger röst åt prostituerade kvinnor i nya boken

Sanna berättelser om vägen ut ur prostitution. Titeln på den nya boken välkomnar läsaren in i en värld som åtminstone undertecknad knappast kunnat föreställa sig.

Är det allmänt känt att polisen vet om runt 400 annonserade sexköpstillfällen varje kväll? Bara i Sveriges tre största städer. Hur många de hinner följa upp? Ett tiotal kanske.

– Det här kan ske var som helst. Ofta är det ett rum med bara en madrass, smutsiga handdukar överallt och skitigt. Men ibland är det en fin våning i Gamla stan som kanske hyrts som airbnb och ägaren inte har en aning om vad som försigår. Det är samma känslor och utsatthet hur det än ser ut, säger Anna Sander.

18 kvinnors berättelser

Hon berättar om hur en närståendes släkting köpt boken, och inte kunnat släppa den förrän hon gråtande tagit sig igenom de 18 kvinnornas berättelser som Anna och Josephine hämtat från sina två decennium av att jobba med prostitution.

Vi bygger definitivt på principer som kärlek, omsorg och den kristna trons kraft att ge möjlighet till en ny början. Anna Sander

Allt började i slutet av 1990-talet med en gemensam frustration i att så få tog parti för den här utsatta gruppen av kvinnor. På den tiden ofta väl synliga på Malmskillnadsgatan. Sedan växte en idé fram om att erbjuda skyddat boende, och både Anna och Josephine utbildade sig till traumaterapeuter. Tillsammans grundade de föreningen Talita som nu finns i fem länder och har hjälpt hundratals kvinnor.

Barn och tonåringar

Skillnaden är inte så stor i vad kvinnorna utsätts för, men i länder som Kenya och Filippinerna där man finns representerat får man ofta jobba med att hjälpa barn och tonåringar.

Även om mörkret alltid finns nära, finns också ett ljus i att se hjälpen göra skillnad.

– Det har varit en fantastisk resa där vi gör det lilla vi kan, sedan får Gud göra sitt stora. Det vi ser gång på gång kan inte beskrivas som annat än mirakel, menar Josephine.

Att Talita är en organisation på kristen grund, och att grundarna är helt övertygade om att de inte kunnat göra vad de gör utan Gud, är inget de hymlar med.

Själva behandllingen inte religiöst färgad

Däremot är de tydliga med att påpeka att själva behandlingen inte är religiöst färgad eller att målet är att någon ska bli troende.

– Nej, det är viktigt att poängtera. Men vi bygger definitivt på principer som kärlek, omsorg och den kristna trons kraft att ge möjlighet till en ny början, konstaterar Anna.

– Vi erbjuder också bibelstudier till den som vill, fliker Josephine in.

Skyddat boende

Behandlingen sker i steg, och omfattar bland annat skyddat boende och terapibehandling, innan kvinnorna får hjälp med utslussninglägenheter. En process som vanligtvis tar runt ett år.

– De är en förmån att få göra nåt som man ser gör nytta. Kvinnor får upptäcka sitt värde och de upplever att de har en ny identitet, vem de är och vad de vill med sina liv, berättar Anna.

Vilka är de prostituerade?
– Det finns ett antal grupper. Dels är det de som utsatts för människohandel och lurats till Sverige. Ofta med hjälp av falska löften om pengar eller att de trott sig ska jobba med andra saker men säljs i prostitution. Sedan har vi de som av olika anledningar hamnar här på grund av man har en väldigt skev självbild, ofta på grund av övergrepp i barndomen eller liknande, konstaterar de.

Hårddraget återfinns dbe infödda svenskarna ofta i den andra kategorin, medan de utländska tjejerna oftast faller in i den första.

Just nu ser Talita ett ökat inflöde av kvinnor från Ukraina och Colombia. Traffickingligorna siktar ofta in sig på att locka kvinnor som befinner sig i utsatta lägen.

– Det är väldigt cyniskt alltihop och vi tror att det är något som borde uppmärksammas ännu mer.

Hur har prostitutionen förändrats sedan ni startade?
– Den stora skillnaden är porren. Förr inspirerades man kanske av Fib-aktuellt eller sådana tidningar. I dag är porren så grov och så förnedrande, och det är den typen av handlingar som jag inte ens kan berätta om som de här kvinnorna utsätts för, säger Josephine.

Men vad säger sexköparna?
– Det vi hör från polisen är att det är mycket självömkan. Man tycker synd om sig själv på olika sätt men kan inte sätta sig in i kvinnornas historia.

Finns de kvinnor som menar sig ge sig in i detta frivilligt?
– Det händer att man träffar de som säger sig ”älska att ha sex” och ha kontroll över situationen men ofta när man väl sätter sig ner med dem börjar det komma fram andra anledningar och trauman i bakgrunden.

För Anna och Josephine är det uppenbart – berättelserna från dessa kvinnor måste ut. Som i boken de just släppt. Och kampen för kvinnorna får inte avslutas innan den är vunnen.