Kanske för att jag hade lagt så mycket tid på att medvetet och omedvetet förbereda mig på att jag nog inte skulle bli mamma, fastän jag ville. Så när jag väl blev gravid hade jag svårt att sluta gråta. Jag grät för vänner som också längtade efter att få barn, grät över all långvarig saknad i min egen kropp efter en bebis tyngd, grät för att jag trodde att bebisen skulle dö, för hur kunde detta plötsligt vara sant?

Börjat våga släppa in glädjen

Nu har jag börjat våga släppa in den ofattbara glädjen. Men inför advent, då vi förbereder oss på att ta emot Gud i form av en människobebis, tänker jag inte främst på den gravida Maria – utan faktiskt ännu mer på Josef. Han som enligt Bibeln litade på en ängels märkliga budskap om att det barn hans trolovade bar på hade blivit till genom helig ande, och öppnade sitt hjärta inför uppdraget att vara Jesus jordiska far. Jag känner igen mig i Josefs kärlek till ett barn som utåt sett inte var hans – för det finns många barn i min närhet som mitt mammahjärta har bultat för i många år, långt innan jag blev gravid.

Bultande mammahjärtan

Jag vill tillägna den här krönikan till alla er med bultande mammahjärtan och pappahjärtan som längtar efter barn. Kanske kommer den där längtan att förbli en sorg hela livet, kanske inte. Men jag vill oavsett uppmuntra dig till att, om du förmår, inte trycka undan den där speciella kärleken, utan låta den växa sig stor – oavsett hur ditt liv ser ut. Den sortens kärlek som får oss att vilja sätta någon annan framför oss själva, som lär oss om ödmjukhet, lek, ansvar och att se det magiska i tillvaron, den kärlek som visar på Guds blick på oss – att vi är älskade enbart för att vi finns. För det finns så många som behöver den. Som behöver dig och ditt Josef-hjärta.

Jag grät över all långvarig saknad i min egen kropp efter en bebis tyngd.

Hur den kärleken kan få utlopp ser såklart olika ut. Kanske finns det barn och tonåringar i kyrkan du kan skapa en viktig relation till? Syskonbarn? Eller vänners barn? Du kan möjligen bli kontaktfamilj eller leda en kör eller engagera dig i en idrottsförening. Eller låta kärleken komma till uttryck i dina vuxna vänskapsrelationer, i ditt ­arbete eller som volontär för behövande. (Och under tider då det gör för ont, är det helt okej att bädda in hjärtat mjukt och låta det vila.)

Barn behöver många viktiga vuxna

Jag är övertygad om att barn behöver många viktiga vuxna i sina liv och att den kärlek som kommer från mammahjärtan och pappahjärtan inte är annat än ett utlopp för Guds rena kärlek. Låt aldrig någon tala om för dig att du och ditt liv som ofrivilligt barnlös är mindre viktigt på något sätt, att familjelivet är en tajt enhet där det inte finns behov av några andra eller att församlingen främst ska vara en familjecentrerad plats. För det är absolut inte sant.

Kom i stället ihåg detta denna advent: ­Marias uppdrag var stort och viktigt – men det var ­Josefs också.

Välsignad är du som längtar efter barn. Välsignad är du som bär ditt hjärtas barn, som hoppar i vattenpölar, tänker ut presenter, ber, lyssnar på viktiga funderingar, lagar favoritmat, går på upptäcktsfärd och skickar sms. Välsignad är du som likt Josef älskar stort med ditt pappa- eller mammahjärta.

Lina Mattebo
redaktör, journalist och skribent