Jag ber för människor jag inte känner

Under pandemin upptäcker jag två personer från New York i instagramflödet. Jag börjar följa dem. Tidigt ­bestämmer jag mig för att be för dem varje dag. Ett äventyr i bönen som jag tänker kan skapa kontaktytor utöver det vanliga. En bön går igenom himlavalvet rakt in till Guds hjärta där vi alla är. I den omsorgen.

Lystra lite extra

Men själva äventyret i bönen skapar en viss medvetenhet. Det får mig att lystra lite extra, be om välsignelser där jag själv inte riktigt vet, utan helt enkelt får tro det kan betyda något för den som är föremål för bönen.
Så beställde jag via Amazon en bok, ­Between Two Kingdoms en biografi skriven av ­Suleika Jaouad, en av de två jag ber för. Hon diagnostiserades med leukemi för drygt tio år sedan.
Under sin behandling skriver hon krönikor i New York Times och så småningom när hon friskförklaras påbörjas boken som kom ut i februari 2021. Suleika skriver om ett avbrutet liv och en resa hon gör genom USA för att besöka sina vänner som gjort samma tuffa behandling. De lär känna varandra antingen i sjukhusmiljö eller via hennes krönikor. Boken handlar om styrka, sorg, livsmod och kraften i det kreativa livet.

Leukemin återkommer

Suleika lever tillsammans med New ­Orleansmusikern Jon Batiste. Under tiden jag följer deras gemensamma liv via flödet på ­sociala medier, ber och förundras, så återkommer ­Suleikas leukemi. Jag fortsätter be, sörjer på långt avstånd, som en främling men en bönevän och är berörd. De finns i mitt dagliga liv.
Nu i december sänds en dokumentär om dem på Netflix. Den spelades in under den här tiden. Det är några år som kantas av framgång och motgång. Det visste jag inte, men oj, så stark den är. Se den! American Symphony, av regissören Matt Heinemann. En berättelse om livets ”high and low”, att på samma gång kunna härbärgera både den stora framgången och den förtvivlade situationen med sjukdomen återkomst.
Samma dag som Jon får veta att han är grammisnominerad i elva kategorier påbörjas Suleikas tuffa behandling med ny benmärgstransplantation. Leukemin är tillbaka efter tio år.

Hoppfull dokumentär

En brutalt ärlig och så hoppfull dokumentär om musikens kraft, språket som behöver hitta sin form i smärtan, kärleken, tron och panik­ångesten. Allt det som är att vara människa och behöva hantera det omöjliga och låta kreativiteten vara ledstjärnan. Filmregissören Matt Heinemann har kommit så nära, i en äkta skildring av livets sårbarhet och obändiga styrka.
Jon vinner i fem kategorier, bland annat för årets album We are (2022) och håller ett fantastiskt tal på Grammisgalan. Så fortsätter han skapa American Symphoni under tiden som Suleika går igenom sin tuffa behandling. Den framförs för ett fullsatt auditorium i New York.
Det är en otrolig kärlekssaga och väcker ett ­sådant hopp.
Det är spännande att få dela människors liv utan att de vet om det. Vi kan alla sträcka oss utanför oss själva i bönen för de som ofta dyker upp i vår tanke, i en scen från nyheternas rapportering ­eller be för någon vi önskar få möta en dag. För mig räcker bönen och tacksamheten i att få finnas med på ett litet hörn. Mest för min egen skull, men också i tro att det betyder något att vi välsignar varandra. Det kommer tillbaka, men troligen på ett helt annat vis. Kanske i en filmkväll som ger livsmod här och nu, i denna del av vår stora värld.

Britta Hermansson
riksevangelist och författare