Ett nyttigt reningsbad väntar

När Jimmie Åkesson och Sverigedemokraterna nyligen gjorde utspel om att riva moskeer och stoppa nya öppnade han för att det skulle handla om fler religioner. Åtminstone de som praktiserar religion som påverkar andra. Detta säger alltså partiet som är näst störst i Sverige, som senast nästa mandatperiod kommer att kräva plats i regeringen. Som får allt större stöd.

Viktigt att förbereda sig

Därför kan det vara viktigt för kyrkan att redan nu förbereda sig för vad som komma skall. Och kanske är det också ett nyttigt reningsbad. För vad är kyrkan utan sin påverkan på andra? Trots det har kyrkan strukturerat upp sin verksamhet för att vara i linje med Jimmie Åkessons önskan, det vill säga inte ”påverka andra” ­religiöst. Det är ju inte konstigt och något som varje organisation som sökt bidrag hos Socialstyrelsen vet. Man kan inte söka bidrag för att predika om Jesus. Men vad är kyrkans existensberättigande – om den inte får prata om Jesus.

Betjäna samhällets svagaste

Det är enkelt att argumentera för att den bästa predikan är den utan ord. När vi praktiserar Jesu ord har det ännu större avtryck. Att betjäna samhällets svagaste är just en sådan predikan och det är också en anledning till att kyrkans sociala engagemang närmast unisont hyllas – inte minst i juletid.
Att verksamheten utöver det också bedrivs i kyrkans lokaler gör hela saken till en slags tyst överenskommelse mellan stat och kyrka. Staten fattar att syftet inte bara är ”soppa och tvål” utan också ”frälsning”, för att parafrasera Frälsningsarmén devis. Men så länge soppan och tvålen hålls isär från frälsningen ser staten mellan fingrarna.
Ändå är det bara en tidsfråga innan dessa världar krockar. Kanske har vi nått den tiden nu.

Ungdomsförening förlorade bidrag

Nyligen förlorade en ungdomsförening i en equmeniakyrka, Furuhöjd i Östhammar, sina bidrag eftersom pastorn i församlingen predikat att äktenskap är exklusivt mellan man och kvinna. Det är inte ett helt ovanligt budskap eller uppfattning i frikyrkan, men totalt oacceptabelt för en sekulär stat som ska likabehandla människor. Därför drog staten (eller kommunen i det här fallet) en gräns. Inte för att kyrkan förbjuds predika eller tycka vad den vill – det får den! – men för att staten inte kan finansiera ­sådana budskap.
Detta blir problemet. Kyrkan har en stor överrock av kostnader; byggnader och verksamheter – men också svikande medlemsantal. Därför har man ekonomiskt bäddat in sig i knät på en stat som inte kan och kanske inte borde finansiera ­religiös verksamhet.  

Kyrkan behöver ett uppvaknande

Det uppvaknandet behöver kyrkan få nu – innan den tvingas förstå det.
Kanske är det lika bra. Uppdraget är ju allra mest att påverka andra till frälsning. Lyckas vi inte bära de kostnaderna själva, är det orimligt att tro att staten ska göra det.

Emanuel Karlsten
journalist, föreläsare och krönikör