Tänker särskilt på mötet med den kananeiska kvinnan vi kan läsa om i Matteus 15, då hon ropar efter honom och ber om hjälp för sin sjuka dotter. Eftersom hon inte var judinna svarade Jesus att han blivit sänd till de förlorade fåren av Israels folk endast. Men hon ger sig inte trots hans bryska svar och hon fortsätter att utmana honom. Då inser Jesus kvinnans starka tro och ger av sin välsignelse och dottern blir frisk. Han förstår att han var orättvis och ändrar inställning. Det var ingen prestigförlust för honom utan han såg kvinnan och hörde hennes rop på hjälp till sist.

Berättelsen visar på ödmjukhet och kärlek. Det finns upprättelse från båda sidor som visar på en framkomlig väg. Ser vi den i dag?

Hans exempel går inte att komma förbi. Men många gånger undrar jag, tar vi in vad han säger och gör? Får det konsekvenser i våra liv? Eller blir det bara något vi lyssnar till och inte praktiserar i vardagen.

Det finns mycket trötthet och förvirring i dagens samhälle och det smittar av sig i våra kyrkor. Du och jag är ju en del av allt som händer! Alla val vi behöver göra men också alla de krav som omger oss på våra arbetsplatser, men även i andra sammanhang. Inte minst inom oss själva.

 Jag tror många med mig skräms inför framtiden och vad som ska hända. Vi har blivit vana materialismen och att ha det tryggt och skönt. Men verkligheten kommer närmare och närmare i och med flyktingströmmar och miljöpåverkan. Och frågan som gnager i mig är: Vad ska jag göra som leder framåt?

Vi har världens chans nu att börja om på nytt genom Equmeniakyrkan. Stanna upp och fråga vad jag/du kan göra som uppmuntrar till förlåtelse, omstart och dialog. Ställa frågan vad Gud vill i dag, här och nu! Det kan inte ske på annat sätt än genom dialog med varandra och naturligtvis gå bönens väg tillsammans med bibelläsning.

 Därför har vi inte tid att vara rädda för varandra utan behöver börja träna på dialog. Kunde Jesus hamna fel i kontakten med människor har ju vi det garanterat. Pränta in och kom ihåg förlåtelsen och respekten för varandra och på det sättet hitta vägar som går framåt.

Vänner runt om i Sverige, vad har vi att förlora? Det är dags att se oss själva i vitögat och erkänna att vi inte klarar oss utan Gud och Guds kärlek men att vi också behöver varandra. Historien har vänt många gånger på grund av människors mod och envishet. Det är dags att ta fram det nu!