Ställ inte utsatta grupper mot varandra!

I Sändaren nr 40 finns en artikel med rubriken ”Kristna får betala priset”. Den handlar om att riksdagsledamoten Robert Hannah anser att kristna får betala priset för att ensamkommande unga flyktingar får en chans till uppehållstillstånd för gymnasiestudier.

Robert Hannah har rätt i att utsatta kristna i olika delar av världen får alldeles för lite uppmärksamhet och hjälp. Det finns mycket att göra där! Men tror Hannah att dessa kristna hade fått mer uppmärksamhet och hjälp om riksdagen hade sagt nej till den så kallade gymnasie-
lagen?

Varför ställer han utsatta grupper mot varandra? Det är ju så Sverigedemokraterna gör. De hävdar att problem med sjukvårdsköer, brister i äldreomsorgen, problem i skolan, våld och brottslighet beror på att vi tar emot asylsökande. Den retoriken känns igen från 30-talets Tyskland!

Hannah menar att ”det budskap vi sänder ut är att den som syns mest i Aftonbladet får stanna i Sverige”. Det är att bagatellisera de unga asylsökandes svåra situation och det hot som en utvisning till ett av världens farligaste länder innebär.

Lyft frågan om hur vi ställer upp för förföljda kristna, men ställ det inte emot gymnasielagen.

Det handlar om människosyn. Varhelst vi kommer i kontakt med människor i nöd, ska vi som kristna försöka hjälpa om vi kan, antingen den nödställde finns här i Sverige eller i ett annat land.

  • 2 Kommentarer

  • Lägg till ny kommentar
  • Thorsten Schütte

    Tack Bodil, Ditt inlägg värmer i en kall tid!

  • Lars Göran Berg

    Det är lätt att dela Bodil Ragnarssons grundläggande tankar om att ej ställa utsatta grupper mot varandra. Tyvärr är detta en realitet i många sammanhang såväl i NGO som Röda Korset eller liknande. I varje kommun ställs regelmässigt olika gruppers behov mot varandra. Efter trettio års kommunal erfarenhet vet jag med total säkerhet att demenssjuka ställs emot funktionshindrade. Försörjningsstöd mot simhallar.Åldreboenden mot gatukorsning. Jippon och rondeller mot hemlöshet osv.Varje timma görs sådana ställningstaganden inom vår hälso- och sjukvård. Det är ett faktum som sker dagligen i alla verksamheter och i budgetprocesser, så också i riksdagen.
    I dessa avväganden mellan olika utsattas behov måste det dock finnas etik och humanitet och ett vilande i gällande lagstiftning som i sin tur också innehåller prioriteringar mellan behov.Ej sällan ställs utsattas behov mot andra behov och det kanske är en tvingande omständighet.Vem vill gå över en bro som rasar eller dricka otjänligt vatten för att kommunens medel inte räckt till allt.
    Det behövs politiker och beslutsfattare som vågar och kan se helheter.Men visst vore det önskvärt med mer pengar men det är en annan fråga inte så enkel.