Är språkstudier ett slöseri med en pastorskandidats tid eftersom så många ändå glömmer språken, såsom Linda Alexandersson hävdar? För att svara på den frågan så behöver vi först fråga oss vad bildning är i vår pastorsutbildning. Ingen skriver bättre om bildning än Ellen Key:

”Fakta halka ur allas minne … men bildning är lyckligtvis icke blott kunskap om fakta, utan – enligt en ypperlig paradox ’det som är kvar, sedan vi glömt allt, hvad vi lärt’. Ju större rikedom av dylikt kvarstannande gods, ju större behållning av ett studium: ju fler inre bilder, vibrerande känslor och tanke-förbindelser … ju mera personlig utveckling hafva vi af ett studium vunnet för vår personlighet.”

Alexandersson har nog rätt i att väldigt många pastorer har glömt mycket av sina kunskaper i grekiska och hebreiska efter några år i tjänst. Samma pastorer har troligen också glömt det mesta av kyrkohistorien, olika predikoteorier, modeller för själavård, och en hel massa annat som de lärt sig under pastorsutbildningen. Betyder det att det är ett slöseri med pastorernas tid att lära dem allt detta? Enligt Ellen Key är svaret nej. Dessa studier har formerat pastorerna till mer genomtänkta och kloka människor, oavsett om de kan redovisa hur treenighetsläran formulerades eller ej. Utbildning av pastorer handlar om något så mycket mer djupgående än att lära ut instrumentella fakta om saker som är direkt tillämpbara i församlingar. En bra pastorsutbildning bör ha som mål att skapa bildning, en intellektuell och andlig mognad som gör pastorn kapabel att tjäna församlingar ett helt arbetsliv.

Alexandersson påpekar att det numera finns bra datorprogram och kommentarlitteratur som hjälper predikanter att närma sig grundtexterna. Jag är mycket glad över dessa nya hjälpmedel som gör det betydligt lättare för den pastor vars språkkunskaper haltar att närma sig predikotextens grundspråk.

Dock vet jag att den pastor som formerats i sitt språkliga tänkande genom att läsa ett bibliskt språk och fått en fördjupad förståelse för syntax och semantik kommer att använda sig av program och kommentarlitteratur på ett betydligt mer ansvarsfullt sätt än den som bara fått en ytlig introduktion till språken – även om pastorn sedan glömmer bort sina utantillkunskaper. Den som har studerat språk har bildats i sitt tänkande genom sina språkstudier och kan därför använda sig av tillgängliga redskap på ett kompetent sätt. Det faktum att det numera finns bra datorprogram som kan hjälpa till när kunskaperna om böjningsmönster och glosor rostar ökar mitt hopp om att fler pastorer i framtiden ska våga ta sig an grundtexten i sina predikoförberedelser. Det märks direkt när en predikant gått in i grundtextens underbara värld i sina förberedelser, även om hebreiska eller grekiska inte nämns med ett enda ord i själva predikan.

Visst finns det bra pastorer som inte studerat grekiska och hebreiska, liksom det finns bra pastorer som har andra brister. Men en pastor som formats genom språkstudier är i oftast en bättre bibeltolkare än en som inte har det, till och med om språkkunskaperna fallit i glömska. Bildningen sitter kvar även när fakta glömts bort.

Linda Alexanderssons kärlek till bibeltexterna går inte att ta miste på och jag delar hennes entusiasm. Tänk om ens hälften alla pastorer satte sig ned och arbetade med texterna med hjälp av kommentarer såsom Alexandersson, vilket lyft det skulle vara! Jag tror också att även om hon glömt all sin grekiska, så har hennes grekiskastudier bildat henne och starkt bidragit till hennes passion för bibeltolkning.

Vi lärare i bibelvetenskap på THS jobbar ständigt för att visa på hur språkkunskaper bidrar till en fördjupad teologisk förståelse av texterna och en ökad ödmjukhet inför olika typer av tolkningsproblem. Läsningen av originaltexter går hela tiden hand i hand med studier av texternas teologi och historia. Det är inget tragglande för tragglandets skull, utan en utbildning i att tolka bibeltexternas betydelse bättre genom att närma sig dem på originalspråk.

Slutligen några fakta: Den pastorskandidat som läser ett språk ägnar 22,5 högskolepoäng av sin utbildning åt att lära sig grunderna i språket och läsa bibeltexter på grundspråk, det vill säga mindre än en termins heltidsstudier. Den som vill kan så klart läsa mer, men det är inte ett krav. När Alexandersson använder det faktum att pastorsstudenterna har en arbetsbörda på 127 procent som ett argument för att minska på språkstudierna så missuppfattar hon hur den siffran tagits fram. I uträkningen räknas högskolestudierna som 100 procent och därtill tillkommer övrig pastoral formation som inte räknas som högskolestudier på 27 procent (till exempel retreater, församlingspraktik, andligt forum, predikoövningar). Högskolestudierna skulle vara 100 procent även om språken togs bort och ersattes av andra kurser. Att ta bort grekiskan skulle alltså inte minska procentsatsen enligt den räknemodell som använts.