Kärleken är lagen i dess fullhet skriver Paulus. Är det inte dags för oss troende att i vår tid evangelisera kraftfullt i ett kvalitetsögonblick, så att de orden kan mjukdåna genom nationerna, detta i ett nus påträngande nödvändighet. Sedan kan vi verka för att i Sverige åstadkomma fullbordad demokrati, så att den ensidigt materialistiska, gudsbortvända demokratin som varit hittills, kompletteras i sin halvfullhet av de andliga och existentiella värdena.

Under nästan hela 1900-talet skedde en sekularisering av samhället och därmed också en diskriminering av religiösa troende, och denna ökade mot seklets slut. Och först nu under 2000-talet splittras förvärdsligandet, och skeendet går istället längs divergerande förståelsehorisonter mot framtiden.

Nu nära tidens slut, eller i historiens vändpunkt, är istället på gång Faderns straffande domsrättvisa respektive hans alternativ, Jesu paradis i det eviga nuet. ”Synden skyndar mot sitt komplement straffet först där ligger dess tillfredsställelse” skrev författaren Lawrence Durell. Motsatsen till det är alltså paradistanken som gått norrut, där Sverige, är det land som setts som ”sagolandet” av bland andra JanTroell. Men mer är det då hela Norden som är tänkt som välfärdsparadis, tror jag.

Så socialdemokratin benämnde sitt politiska lagstyrande, ”rättvist sekulära” samhällsbygge för folkhemmet istället. Som nu har förbytts i sin motsats, med kanske passande namn som ”det folkhemska eländet”. Men den svenska stormaktsdrömmen om ett gudomligt utvalt land, med pålitliga, rättrådiga, arbetssamma människor här, finns nog ändå kvar. Och jag tror att det ursprungliga paradiset var historiskt verkligt, med de av Gud nyskapade mänskliga livsbärarna, Adam och Eva. De som av Guds universelle motståndare lurades att äta av kunskapens frukt. Men denne störtades till vår jordiska jämmerdal. Men han har av någon anledning fått stor makt i kamp med Gud runtom på vår jord och i de andliga sfärerna.

Såväl en paradisskapelse som en big-bangskapelse med åtföljande evolution tror jag en allsmäktig Gud kan åstadkomma. Kanske Guds egendomsfolk, judarna, utvaldes att ha det ursprungliga par som uppoffrade sig, och nu försonande kärleksfullt, kan förlåtas. Som författaren Sven Fagerberg skrev: När Gud vill fånga mörkrets makter sätter han en människa som bete på sin krok. Nåden är själva stenarnas existens och virket till korset skall huggas ur paradisets träd.”