Uppriktigt sagt är jag bedrövad.
Är det verkligen meningen att man ska lägga ner tid och energi för att utforma ett nytt plagg som pastorer och diakoner ska kunna använda i gudstjänstsammanhang?
En liten grupp ska dessutom bestämma. Toppstyrt!
Plagget passar inte in i frikyrkosammanhang. Man får ingen känsla av samhörighet.
Jag känner mig inte hemma.
När jag läser pastor Pea Karlssons enkätsvar i Sändaren 18/2015, så håller jag fullständigt med honom i hans uttalande.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR