Då jag under valnatten såg siffrorna ticka fram började jag tänka på min far, Valter som dog redan 1984. Han hann aldrig vara med om framväxten av ett rasistiskt parti med bruna rötter. Men han var med när nationalsocialismen växte fram och tog sitt grepp om Europa.

Jag kom att fundera över hans liv. Jag vet en hel del, men det finns massor som gick i graven med honom. Men vad jag vet och som jag upplevde väldigt nära var hans ständiga behov av kunskap. Han jagade kunskap. Han var nyfiken och han ville förstå.

 Valter gick inte många år i skola.  Men han gick hela livet i skola. Lärde sig trädgårdsskötsel av sina föräldrar. Den kunskapen ledde till gigantiskt tröttsamma trädgårdar, med fruktträd, grönkålsland som gjorde att vi åt grönkål hela vintern. Jordgubbsland; vi barn kommer ihåg köksbordet som täcktes av jordgubbar. Där satt vi med mor Ingrid i mitten och rensade. Biodling var hans stora passion. Bina flyttades varje sommar till Kävsjön där ljungen fans. Han arbetade in i det sista för att utveckla en bikupa som inte skulle få fukt på insidan.

Valter var ständigt med i studiecirklar. Mest tid med att lära sig engelska. Vecka efter vecka, år efter år tragglade han de främmande orden. Och det blev på femtiotalet en språkresa till England. Dessa kvällskurser gjorde att mor och far kom att resa mycket. När jag gick på ekonomisk linje, gymnasiet hade vi samma lärare i företagsekonomi. Han fick ut betyg i företagsekonomi samtidigt med mig. Till Lidingö åkte han med mor Ingrid för att läsa teologi och varje år var han med i studiekurser i liberalism och så älskade han att spela cello. Han var också brandchef, kommunpolitiker och företagare.

Med mig diskuterade han politik. Jag drogs sakta åt vänster. Påverkades av 1968-rörelsen. Vi diskuterade, han blev mer och mer intresserad av mina funderingar. Han såg stora likheter mellan liberalism och socialism.

Valter var en liten kugge i uppbyggnaden av ett samhälle, ett samhälle för alla. För dig, för mig och ”den andre.”

 Syskon och syskonbarn, vilket ansvar som ligger på oss. Vi som har allt det där som far, morfar och farfar fick kämpa för. Han hade långa arbetsdagar men sökte kunskap på kvällarna.

På något vis känns det som att en stafettpinne lämnades över till oss i söndags. Det är vi, tillsammans med alla andra som inte tycker om rasism, nazism och fascism, som nu måstge börja agera. Alla på sitt sätt.

Det finns så mycket kunskap därute. Allt är skrivet. Vi måste bara börja använda det. Det är hos oss ansvaret ligger. Vi kan aldrig skylla på någon annan. Det ansvaret kan vi aldrig lämna over.

Det är nog så att vi måste göra precis som far gjorde. Studera, fördjupa oss, försöka förstå och sedan arbeta.