Jag vill tacka Philip Decroy för din ledare i Sändaren nr 18/ 2018. Jag har inte läst något så klarsynt på många år. Dagens politiska positioneringar bygger i mycket på illusioner om vad som förenar och vad som skiljer partier åt, inte minst när allianspartierna var för sig beskriver sin relation till SD. När det gagnar KD, M, FP och C är de fyra separata partier och när det inte gör det vill de, av rent taktiska skäl, ses som en enhet. Inom Socialdemokratin har det tyvärr ibland funnits en dyster baksida där man har glömt bort sina grundvärden, bland annat i asylrätten och rätten till sjukersättning för många svårt kroniskt sjuka personer.

Precis som du säger är det nu dags för någon i politikens mitt att ta sakpolitiskt ansvar och lämna det taktiska maktspelet bakom sig. Dina förhoppningar om att Annie Lööf skulle ha det politiska modet att göra detta tror jag delas av många, även hos oss som inte röstade på Cenpertpartiet

Jag vill särskilt tacka för ditt mod att på ledarplats kommentera samhällsfrågor. Dessa är alltför viktiga för att bara överlåtas till politiken. Tron är ingen fritidssysselsättning som låter sig isoleras i ett ”religiöst reservat”.

Så än en gång tack för din insiktsfulla ledare. Den ensam var värd en helårsprenumeration på Sändaren!