Hur trovärdig är påven?

Han kallas revolutionär och den globala erans idol – påve Franciskus. Han tvättar och kysser fattigas och fångars fötter, säger nej till erbjudanden om paradvåningar och limousiner och uttalar sig mot diskriminering av kvinnor och homosexuella. Det kan knappast förnekas att Franciskus vitaliserar och förnyar i jämförelse med vad som utspelat sig i andra epoker.

Så kan vi nu äntligen ta farväl av den gamla hardcore-katolicismen? Oh nej, gamla dogmer sitter som berget, inga vindar förmår rubba dem. Katolska kyrkan förblir en av världens mest konservativa organisationer. Alla utspel till trots sitter påven fast i en gammal, patriarkalisk kultur och egentliga reformer lyser med sin frånvaro.

Kvinnors egenskaper, känslighet och intuition lovprisas. Franciskus talar till och med om det ”feminina geniet”. Men termen är, som den katolska teologen Tina Beattie säger, i värsta fall förtryckande. Kvinnor får exempelvis inte bli präster. I Franciskus och Vatikanens värld är det männen som leder och bestämmer. Kvinnor ska stå för omsorg, underordning och lydnad likt jungfru Maria.

Samkönade äktenskap kommer förmodligen aldrig att bli en realitet och synen på preventivmedel, sex- och samlevnad är hopplöst förlegad. Den urgamla konflikten mellan sex och religion, kropp och själ, finns i bakgrunden.

Det gör ont när bannlysningar, dessa fatala maktinstrument från medeltiden, riktas mot progressiva präster i kamp för jämställdhet. Först ut att bannlysas under påve Franciskus blev den australiensiske prästen Greg Reynolds som agerat för kvinnliga präster och samkönade äktenskap, Han säger: ”I am very surprised that this order has come under his watch; it seems so inconsistent with everything else he has said and done” (National Catholich Reporter)

Starkare signaler går det väl knappast att få om att det trots allt förblir viktigt med bevarandet av kvinnors och homosexuellas underordning. Genuint upprörande i 2000-talets postmodernism.

Kyrkans strängaste straff drabbade även den brasilianske prästen Roberto Francisco Daniel (Padre Beto) sedan han agerat positivt för samkönade äktenskap. Var är den öppna kyrka påven vill skapa? Var är dialogen? Är de många utspelen bara PR-trick av av ”Kristi ställföreträdare” på jorden.

Svenska kyrkans ledning är tyst om bannlysningarna. Ärkebiskop Antje Jackelén och Stockholms biskop, Eva Brunne tycks angelägna om att upprätthålla bilden av konsensus mellan Katolska kyrkan och den evangelisk-lutherska. Men skillnaderna är avsevärda på många plan. Ändå framstår relationen närmast som en omfamning. Jag måste dock fråga – är det okej med tystnad när människor diskrimineras i dagens religiösa organisationer och världar? Till vilket pris ska bilden av konsensus upprätthållas?

Ingen kyrka bör förknippas med dubbelmoral. Nyligen läste jag i tidningen Qx om påve Franciskus syn på abort och regnbågsfamiljer. I ett uttalande jämförs aborter med nazisternas rasprogram. Regnbågsfamiljer förnekas. Den enda familjen i Guds ögon är uppbyggd av en man och kvinna menar han. I sammanhanget hyllades kvinnor som ser mellan fingrarna när deras män är otrogna. Hur trovärdig är egentligen påven? En djup inkonsekvens i hans utspel är i varje fall mer än skönjbar.