Hur förhålla sig i Israel–Palestinakonflikten?

Holger Nilsson (HN) påstår att svenska skattebetalare finansierar Hamas terror. Som utgångspunkt tar han svenska regeringens erkännande av Palestina som stat. Nyttan av detta kan man ha olika uppfattningar om, vilket också speglades i den efterföljande politiska debatten.

HN använder sig av en märklig argumentation där källorna är grumliga till en sådan allvarlig anklagelseakt som han riktar mot oss alla skattebetalare. Om HN hade ärliga avsikter med sitt påstående, där han inkluderar hela EU i denna ”terrorverksamhet”, så borde man kunna kräva vederhäftiga källor om hur biståndspengar används i Palestina.

Konflikten Israel–Palestina har plågat Mellanöstern men också övriga världen alltsedan staten Israel utropades 1948. Önskvärt hade varit att minoritetsgruppen kring professor Martin Buber, Hebreiska universitetet, hade fått råda, nämligen viljan att bygga en ny stat för judar och palestinier tillsammans, då hade kanske utvecklingen i Mellanöstern tagit en fredligare vändning.

Fredssträvandena har varit många, likaså misslyckandena. Våren 2000 var vi en grupp från Luleå på besök i konfliktområdet. Lugn rådde och vi kunde resa fritt både i Israel, Palestina och på Gaza-remsan. Vi samtalade med palestinska ungdomar, särskilt med de unga kvinnliga studenterna, som uttryckligen andades framtidstro. De sa att de skulle dröja med familjebildning för att få tid att skaffa sig en gedigen akademisk utbildning och med den tjäna sitt folk. Deras förhoppningar grusades när Ariel Sharon med en stor polisstyrka besökte Tempelberget.

Bosättningspolitiken som Israel har bedrivit har ständigt varit en nagel i ögat på palestinierna som drabbats av landförluster. Muren som byggdes på palestinsk mark i strid med folkrätten var en annan konfliktgrund. Listan på övergrepp från Israels sida kan göras lång. Rädsla, misstro, hämndlystnad måste bytas mot en politik där alla resurser sätts in för en ljus framtid för båda folken — gärna som en enda stat. Ingen av oss vill stödja terrorism! Varken den svenska regeringen, vi skattebetalare eller EU-länderna.

Att fred kan byggas trots allt visar avtalet mellan Egypten och Israel 1979 som håller än i dag.

 I DN:s lördagsbilaga 6/12 berättas om årets fredspristagare, Malala, som också vunnit det alternativa Barnens nobelpris. Summan 350 000 kronor tänker hon skänka till Gaza för att man skall kunna bygga upp 65 sönderbombade skolor. Den unga muslimska kvinnan har förstått innebörden av juden Paulus ord i 1Kor.13 Kärlekens lov.

 

 

,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Torgny Rabe
Listan på Israels övergrepp kan göras lång"; - javisst, men listan på palestinska terrordåd är inte mindre: Jag tror inte att ett så ensidigt upprepande av Israeliska och förtigande av palestinska övergrepp befrämjar fredssträvanden. Mvh, Torgny Rabe
Holger Nilsson
Faktum är att av de bidragsmedel som länder ger till den palestinska administrationen, används en del som ersättning till de som utfört terrordåd och deras familjer. Jag förstår att uppgifterna är överraskande för många. Att ifrågasätta källorna för uppgifterna är ett sätt att försöka fly från det osmakliga faktum som påtalas. Nu är det så att det inte är uppgifter som är nya eller okända. Dessa har tidigare lyfts upp i artiklar i svensk press som till exempel: Så går biståndspengarna till terror mot Israel (SvD 2011), Palestinska terrorister fick löneökning. Av oss? (SvD 2012) samt Biståndsmiljoner i lön till terrorister. (Aftonbladet 2011). En del länder har insett det påtalade. Exempelvis har Kanada stoppa utbetalningarna till den och istället sänder medel till utvecklingsprojekt som genomförs av internationella organisationer. Även Norge har gjort klart för det palestinska styret att man inte accepterar någon policy som kan ses som ett sätt att belöna terrorism. Det är dags att inse att den palestinska administrationen belönar och avlönar terrorism. Så handlar inte en ledning för ett folk som skall leva i fred och samförstånd med Israel.
Aino Blomqvist
Jag rekommenderar alla att läsa "Hur man botar en fanatiker" och om att skriva, av de israeliske förf. Amos Oz. W & W Pocket (85 sid.) "Genom att inge hopp åt dem som misströstar, genom att ge ett framtidsperspektiv åt människor som är desperata" citat från "Teskedsorden" vars motto är - För tolerans o fred. Mot fanatism o krig. Fredshlsn. Aino Blomqvist
Ann-Katrin Roth
"...Deras förhoppningar grusades när Ariel Sharon med en stor polisstyrka besökte Tempelberget..." Detta är en ytlig och oinformerad förklaring om skeendet men alltför vanlig. Arafat hade precis försökrat att judar skulle ha tillträde till sina heliga platser. Jag minns. Sharon hade regelbundet besökt Tempelplatsen och med förvarning, och han gjorde så denna gång. Arafat kunde ha låtit besöket stå som bevis för sina ord. Han valde i stället terrorattacker som hela tiden definierat hans karriär. varför svenska politiker ursäktar eller glömmer detta är obegripligt. Nej, deras förhoppningar grusades när Arafat använde besöket på Tempelplatsen som förevändning att sätta igång en blodig intifada, redan planerad. Detta är väl belagt. Att Sharon hade polisstyrka med sig hade nog med säkerheten att göra. Jag minns hoppet om fred och hur Arafat när det kom till kritan inte kunde ta steget till fred. Samma gamla. Detta är inte avsett att frånta Israel ansvar för sina handlingar men att sätta ansvaret på den förödande dödliga andra intifadan och förlorat hopp på det palestinska styret.