Mitt i sommarvärmen levererar den finska draken Helsingin Sanomat en stor intervju med antropologen Thomas Hylland Eriksen, professor vid Oslo universitet. Han talar sommarstuga. Och bastuevangelium.

Därmed stegar norrmannen hurtigt (i dubbelspråklig bemärkelse) in i hela det finska folkets hjärtan.

 Thomas Hylland Eriksen drar tanketrådarna tillbaka till det han lagt ut texten om i sin bok Ögonblickets tyranni, som utkom för flera år sedan. Den stora neurosen i vår civilisation är förlusten av förmågan att koncentrera sig på helheter, ja, att koncentrera sig alls, menar han.

Han vittnar om akademikerkolleger som bekänner att de inte längre klarar av att läsa böcker. Han lyfter också fram den människosyn som splittersamhället förorsakar. Det ska vara ungt, förändringsvilligt och snabbt. Därför är åldrandet tabu. Därför förlorar erfarenhet och år alltid mot nytänkt och fräscht. Därför blir det allt svårare att hitta dem som orkar, hinner eller vill göra synteser, tänka i helheter och tänka långsamt.

 Det är alarmerande. Vi måste slå vakt om den förmågan mycket mera medvetet än nu, för annars riskerar den att trängas bort och försvinna. Med den förlusten är det mycket som går oåterkalleligt förlorat, menar Hylland Eriksen.

Om vi inte får tillfälle att varva ner, någonsin, går vi sönder inuti. Instinktivt har nordbor tagit fram motgift som fortfarande fungerar. Hittills har vi hägnat in en tillvaro i våra liv där hetsen har portförbud. I Norden drar invånarna i de globalt sett skrattretande glesbefolkade länderna ut till ännu mer isolerade, rofyllda och sparsamt utrustade sommarstugor, torp och hytter. Där värnar de om friden i själen. Rofyllt och avskilt. Avskild som kärnan i ordet helig, ja, dess verkliga innebörd.

Bastun är också en sådan fri-stad, menar han.

 Här nickar Helsingin Sanomats läsare ivrigt. Tietenkin — förstås! Har vi alltid vetat, ju! Fredagsbastun skalar av bekymren och rynkorna i värme och björkvedsdoft. Sommarbastun, med doppet i sjön eller havet, är den chockvåg kroppen behöver för att nollställas igen. Den flerfaldigt prisbelönade dokumentären om finländska mäns bastubadande, Miesten vuoro, (Den nakna mannen, 2009) har lyckats fånga själen i den här myt- och fördomsomspunna företeelsen. Joonas Berghäll och Mika Hotakainen lät helt enkelt kameran svepa igenom Finlands bastulavar och skapade en gripande berättelse framförd av Finlands män. Den får klichén av den skrävlande och fulla finnen att pysa bort kvickt som en skopa vatten på het lavasten.

Det största hotet mot mänskligheten är inte klimatförändringen, skuldkrisen eller ens marginaliseringen. Det är bristen på långsam tid — och den bristen botas på sommarstugan. Om alla sönderstressade människor hade ett sommartorp vore världen en visare plats, pläderar den norska antropologen.

 Finländaren slänger på ytterligare en skopa:

Absolut. Och glöm för Guds skull inte att gå i bastun!

I nästa nummer: Tomas Boström