Frågan om Jesu gudom, är grundläggande i Bibeln! Därför är det inte så märkligt att Sofia Camnerin utelämnar läran om frälsningen i denna fråga (Sändaren 12/2018), eftersom den handlar om just detta!

Hon använder Joh 1:18 på ett mycket försåtligt – men vanligt – sätt. Hon tar bara med halva versen. Fortsättningen lyder: ”Den ende sonen, själv Gud och alltid nära Fadern, han har förklarat honom för oss”.

Detta kullkastar resten av Sofia C:s resonemang! Vid en totalt okomplicerad läsning av hela Joh 1:18 kan man inte dra någon annan förnuftig slutsats än att Jesus är själv Gud, i motsats till vad muslimer tror. Dessutom har Jesus Kristus, Guds son ”förklarat” Gud för oss, det vill säga gjort honom möjlig att förstå.

Observera, att Sofia C aldrig fastslår att Jesus är Gud! Tron på att Jesus är Gud, blir för henne endast en uppfattning bland många andra lika giltiga uppfattningar.

Även från Apostlagärningarna 17, plockar hon ut de delar som passar hennes budskap. I vers 23 står att Paulus blev ”upprörd i sitt innersta när han såg alla de avgudabilder som fyllde staden”. Den ”erfarenhet” Paulus utgick ifrån var alltså dyrkan av avgudar, det vill säga andra gudar än den levande och Sanne Guden. I sitt tal säger Paulus också att vi inte får föreställa oss det gudomliga som något en människa har format efter sina idéer!

Talet om ”gudsbilder” stämmer alltså mycket dåligt med detta bibelord. Det är inte våra bilder av Gud som definierar honom. Gud är den han är, alltid och överallt, oavsett våra föreställningar och vanföreställningar om honom.

Paulus nämner vidare att Gud haft överseende med okunnigheten, men att Gud nu ålägger människorna, alla och överallt, att omvända sig, eftersom han har fastställt en dag då han skall döma världen, med rättfärdighet genom en man som han i förväg har bestämt därtill.

Utgångspunkten för Pauli tal var alltså atenarnas avgudadyrkan, men själva talet var en totalt osminkad uppgörelse med deras avgudar med syfte att åhörarna skulle omvända sig från dem.

Paulus inledde ingen dialog med syfte att förstå vad som är gott, rent och sant i de andra religionerna för att därigenom lära känna Gud bättre. Föregående mening är ett sammandrag av den ”ekumenik” som både SKR och Kyrkornas världsråd(KV) står för.

Sofia C:s utläggning i artikeln är därför inte det minsta förvånande. Om hon – och därmed Equmeniakyrkan, som hon fastslår att hon företräder – skulle hävda att Jesus är Gud, enda vägen till frälsning, och att alla andra gudar är avgudar, så skulle hon komma på tvärs med hela den ”ekumeniska” våg som sveper över världen genom KV:s försorg!

Många kan nog vara förvånade över hur långt den världsvida ”ekumeniken” redan gått, på vägen mot enandet av religioner! Men denna ”ekumenik” har funnits under ytan många decennier och har nu bara flyttat fram sina positioner och blivit uppenbar för alla som vill se och höra!

Här måste var och en – enskilda och församlingar – fråga sig om detta är den väg jag vill gå, eller om jag måste välja att lämna det sammanhang som inte längre står för det jag tror?

För att avslutningsvis återknyta till Migrationsverket, som är upphovet till hela denna debatt, så är det bara att konstatera att verket återigen fått sin syn bekräftad, denna gång av Equmeniakyrkan!