Bunta inte ihop alla kristna

Offentliga manifestationer kan vara problematiska, det är konsekvenserna av kristen tro som ska synas. Annars riskerar kristna att hamna i ett och samma fack.

Att vara kristen är en relation. Till Gud och till världen. Därför måste tro alltid utgå från individen, lär oss religionspedagogen Thomas H Groome.

Han understryker att man bara kan dela sin personliga tro, inte missionera.

Inte basunera ut heller, skulle man kunna lägga till. Och heller inte klistra allmänepitet kristen på allt och alla som tycker och tänker på ett visst sätt.

Den andra sidan av myntet blir nämligen då att alla de, som exempelvis inte har värdekonservativa åsikter, inte är kristna.

Mycket av fördomarna som finns mot kristna i samhället beror på just det här. Trots den snåriga blombukett, som svensk kristenhet utgör, buntas alla gärna ihop i något slags allmän offentligt anti-abort – paket.

 För den som vill företräda något annat, om så bara en reflekterande inställning till omvärlden, blir offentliga manifestationer också problematiska. Att marschera för Jesus på gator och torg känns ibland som att marschera rakt in i den fundamentalistiska fållan.

Jag anar att det är därför många Equmeniaförsamlingar numera avstår Jesusmanifestationen. Däremot: en gudstjänst i Kungsträdgården som visar vad det är vi faktiskt gör i våra slutna rum på söndagarna, är ett ypperligt initiativ.

För det är konsekvenserna av kristen tro som ska synas. Som när SKR, Sveriges kristna råd, beslöt att marschera mot förföljelsen, för att inte säga slakten av kristna i världen. Eller som arbetet med en ny förebyggande och fredsinriktad säkerhetspolitik för Östersjöregionen, som forskaren Lars Ingelstam och Sändarens tidigare chefredaktör Anders Mellbourn presenterat.

Eller demokratiskt arbete. Som strävan att få fler att rösta i EU-valet. En uppgift som ekumeniska EU-kontoret nu genomför Sverige runt.

 För att nu ta några få exempel. Många Equmeniaförsamlingar arbetar dessutom aktivt för att hjälpa nyanlända flyktingar att integreras i det svenska samhället.

Eller så engagerar sig församlingar och pastorer i enskilda flyktingars öde. Som Ingemar Olsson i Fellingsbro, som tillsammans med sin församling, kraftfullt arbetat  med flera asylärenden. Eller Bengt Sandqvist och Ansgarsförsamlingen i Västerås.

Alla dessa tar också tydligt avstånd från främlighetsfientlighet och rasism.

 Samtidigt borde vi kämpa för att också folkvalda rasister har rätt att uttrycka sina åsikter. Jimmie Åkesson och SD har faktiskt valts och befunnits värdiga av en ansenlig del av svenska folket. Varför det är så är något att begrunda, och motverka. Samtidigt som vi tar konsekvenserna av dessa val. Men att kasta ägg, eller välja att inte dela ut röstsedlar eller reklam från SD, är fegt och fel.

Det är inte demokrati. Och det är inte rätt. Inte så länge vi står fast vid den gamla devisen: ”Jag avskyr dina åsikter men jag går i döden för din rätt att uttrycka dem.”

,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Andreas Holmberg
Bra slutkläm. Men apropå det där om "anti-abort-paketet": visst är vi kristna generellt emot fosterfördrivningar och i all synnerhet dem som utförs för att det väntade barnet har Downs syndrom? Visst är vi för samvetsfrihet så att även troende kristna (och för den delen muslimer) kan arbeta som barnmorskor även under 2000-talet? Avlivningar tillhör ju knappast yrkets raison d´etre (se beskrivningen hos Af!) även om de i extrema nödsituationer kan behöva utföras (men varför inte intervjua doktorn och pingstpastorn Denis Mukwege om hans syn på dessa frågor?). Diskrimineringsombudsmannen påstod ju dock i sitt svar till Ellinor Grimmark (som fått jobb i Norge) att även troende kristna i Sverige sysslar med fosterfördrivning och att hennes skrupler därför liksom inte kunde ha med den kristna tron att göra. Kan det vara sant? (Jo, jag minns en barnmorska som sa att hon var kristen men erkände att hon inte ville lägga över fosterfördrivningarna på sina arbetskamrater - och därför av tidningen Dagen (!!!) blev utsedd till en av det årets förebilder).