Några tankar med anledning av Holger Nilssons artikel i Sändaren 6/2017. På nytt väcks frågan om hur man kan eller skall läsa Bibelns texter, till exempel de allra första kapitlen i Bibeln. För mig förefaller det rimligt att förstå dessa texter utifrån deras ursprungliga sammanhang. Då blir det naturligt att fråga sig: När, var och hur har dessa texter kommit till. Vem var författaren? Vilka var de första läsarna? Hur såg deras livssammanhang ut? Varför skrevs texten? Vad kunde vara textens ärende eller budskap?

Det är med hjälp av sådana frågor bibelorden för mig har blivit levande ord – ord til varning och vägledning – ord till tröst och tacksamhet – ord till ljus över min livsväg.

Bibelns skapelsetexter finns främst i Bibelns början samt i Psaltaren. Det är knappast rimligt att avkräva dessa någon historisk eller naturvetenskaplig klarhet i modern mening. Men texternas ärende kan tala till oss ännu i dag.

För mig kan deras budskap sammanfattas i orden från Psaltaren 24: ”Jorden är Herrens med allt den rymmer, världen och alla som bor i den.” Det andra som dessa texter säger mig är att den Gud som skapat världen tilltalar människorna, frågar efter dem. Då vill jag tro att Gud frågar även efter mig, jag är också en människa på jorden; ”jag är Adam”. Efterfrågad, eftersökt, älskad.

När jag skriver detta inser jag att detta är inga vetenskapens sanningar, utan det handlar om en trons sanning. Det är ju ”genom tron” vi förstår att världen blivit till genom ord av Gud.

Att läsa Bibeln på sådant sätt kan jag inte uppfatta som ett angrepp på bibelordet. För mig handlar det mer om respekt och aktning för detta ord.

Visst är det märkligt och förunderligt att när Gud vill ”uppenbara” sig för oss människor gör han det i ett litet barn i all dess hjälplöshet, skörhet och utsatthet. Eller i en enkel bysnickare och i en man som dör en missdådares död. Men så älskade Gud världen!

På samma sätt gör sig Gud känd genom vanliga mänskliga ord, formulerade med alla de svagheter och begränsningar som behäftar allt det vi människor gör. Vi får läsa Bibeln som Guds ord men det möter oss och finns hos vanliga människor på olika språk och dialekter. Vi har fått detta ord – inte för att förslavas och begränsas utan för att befrias för att vi ska ha liv, för att ge oss tro och hopp, för att vi skall känna oss älskade och för att det kan hjälpa oss att älska.