I Sändarens nummer 25 har seniorpastor Bernt Wåhleman en artikel med rubriken Vad kan vi lära av historien om nyetableringar (av församlingar).
Wåhleman beskriver en unik nybyggar- och etableringsperiod i Storstockholm åren 1960-1980. Liknande byggnadsperiod hade också Göteborgsregionen där stora och små kyrkor byggdes centralt och i de växande förorterna. Samtidigt förändrades kyrkokartan på många orter i Västsverige. Den inventering som arkitekt Stig Florén gjort – Missionshus och missionskyrkor inom Svenska Missionskyrkan i Västra Götaland – redovisar att 627 missionshus nu blivit cirka 180 gudstjänstlokaler inom Equmeniakyrkan och andra samfund.
På flera orter har samhällsutvecklingen inneburit att flera församlingar gått samman och byggt ny kyrka. Ett exempel är sex församlingar med tillhörande missionshus i Norra Kållands Missionskrets som bildade en ny församling i Lidköping och byggde Stenhammarskyrkan i en befolkningstät del av kommunen. Ett annat exempel är Trollhättan där tre missionsförsamlingar gått samman och byggt en ny kyrka centralt.
Equmeniakyrkans målsättning att etablera 50 nya församlingar till år 2025 föranleder Wåhleman att fråga: Finns resurser och engagemang för detta och hur skall kyrkan klara av att undvika att ett antal kyrkor inom en tioårsperiod inte längre kommer att finnas utan är försålda?
Min fundering om framtiden och nyetableringar av nya församlingar är: Kan nya församlingar etableras utan kyrkobyggnader? Blir det som i väckelserörelsens början då man samlades i hem, skolor eller till och med i socknens kyrka innan man byggde sina egna missionshus?
Kan ekumeniken utvecklas mer så att församlingar som tillhör olika samfund samordnar lokaler och personal – så som redan sker på en del orter?
Wåhleman efterlyser vad som kan läras av tidigare satsningar på nyetableringar av församlingar med tillhörande kyrkobyggnader.
Redan på 1890-talet engagerade sig Svenska Missionsförbundet centralt i rådgivning till församlingar som gick i byggnadstankar genom att låta utarbeta ”normalritningar” för kyrkbyggen. (Sid 341 i Gunnar Hallingbergs Moderna läsare). På 1970-talet ordnade samfundet kyrkobyggnadsdagar för att stå till tjänst med råd och synpunkter inför olika kyrkobyggnadsprojekt.
I nummer 26 av Sändaren står att Equmeniakyrkan och Teologiska högskolan tillsammans skall forska om vad Kyrka i samtiden innebär, bland annat om församlingsgrundande och omstart av församlingar.
Detta kanske kan ge underlag för Equmeniakyrkan att forma en strategi inte enbart för nyplanteringar utan också ge underlag för mer samverkan mellan församlingar. En sådan strategi kanske också kan hindra att församlingar med tillhörande kyrkobyggnader avvecklas. Och kanske ge svar på frågan: Kan framtidens församlingar fungera utan egna kyrkobyggnader?
LÄGG TILL NY KOMMENTAR