Kärlek i handling är världens hopp

Visserligen en sann sådan, men ändå. Vad är det egentligen att älska?

I världens antagligen mest citerade bibelord står att Gud så älskade världen att han gav den sin son för att var och en som tror på honom ska få evigt liv.

Kärleken kommer inte utan handling

Här stöter jag på något som sedan ska följa ­ordet älska genom de flesta av Bibelns rader. Kärleken är i sig kravlös, men den kommer inte utan handling. Eftersom Gud älskade sin skapelse, agerade han efter sin kärlek.

I liknelsen om kvinnan som gav allt var det hon som agerade med sin kärlek till Gud medan prästerna endast sade sig älska Gud, utan att visa det med sina handlingar.

Likaså är liknelsen om den barmhärtiga samariern en utläggning av vad det är att älska sin nästa. Att visa kärlek. Att agera.

Föda den hungrige

Eller kanske, att fylla ett behov med kärlek. Föda den hungrige, lyfta den svage, uppmuntra den modfällde.

Det motsatta blir att undlåta att fylla det behovet man ser hos sin nästa – att undgå att ge av den kärlek som man själv bär på.

Det ironiska, som visar sig gång på gång i studier, är att glädjen, kärleken, växer när den ges. Men dör sakta när den hålls inne på.

Också Gud har behov av kärlek

Vi har alla ett behov av att ge och få kärlek. Men här kommer det stora – också Gud har behov av kärlek. Att få liksom att ge. Så är vi skapade i hans likhet.

Tydligast blir kanske denna kärleksdans när barnet lagts i krubban till jul. Himmelens kärlek given till en behövande värld. Men också världens kärlek till himmelen.

Oskyddad är Gud lagd i krubban, fullständigt i behov av människans kärlek. Samtidigt vet Maria att det är Guds kärlek till människan som lagts i vaggan.

Människan blir så del i sin egen frälsning när hon tar emot Gud, blir emottagen. Det är den kärna vi samlas kring när julen anländer.

Att kärlek ständigt är vad som kan rädda världen.