Tillbaka på ruta ett

Här är jag född och uppväxt och kan inte minnas annat än att det alltid stått en bensinstation just här, strax efter den första kurvan in emot centrum. Medan jag letar efter en ny glödlampa inser jag att här finns det mesta en människa kan behöva handla, utom just en led-lampa med extra smal sockel. Men kanske nästa gång. För det kommer bli ett antal besök där framöver.

På den återkommande frågan ”Jaha, du är hemma en vända” har svaret ändrats något. Ja, jag är hemma, men nu i en fritidsbostad som ska användas lite mer frekvent. Det blir mer än en kort tur på sommaren och runt jul.

Så konstaterar hon som äger detta ställe medan hon går bort från kassaapparaten:

”Du är alltså tillbaka på ruta ett, då!”

Det är nog en av de roligaste och mest bråddjupa konstateranden jag hört i mitt liv. Så sant och samtidigt inte alls min upp­levelse.

Som att skjutas tillbaka i en tidskapsel

En hisnande tanke. Som att skjutas tillbaka i en tidskapsel eller vakna ur en dröm och inse att allt jag trodde var livet bara är hitte­på. Alla dessa år som blir som bortblåsta i ett enda andetag och jag yrvaket vinglar upp, tar en limpmacka i farten och springer med jeansjackan på trekvart till bussen som just bromsar in vid apoteket. Sen och yrvaken slår jag mig ner näst längst bak på upphöjningen och är 15 år. Ruta ett och livet är framför och ska snart börja om jag bara orkar igenom högstadiets trista korridorer och tröttsamma resor till och från Vansbro. Eller så finns det ingen ruta två?

”Vi lever  i cykler och  får kontakt med våra olika åldrar  nu och då.”

Jag är tillbaka men med ett helt liv av upplevelser, sorger, brustna drömmar, fantastiska resor, vardagar, nya adresser, många vänner, förälskelser, skrivna böcker, föredrag och otaliga predikningar senare. Det är på samma gång ruta ett och en känsla av att ha passerat ”gå” för att aldrig komma tillbaka till den utgångspunkten.

Tätare besök hemma i Nås

Det blir tätare besök hemma i Nås men i en fin kombination med storstad och arbetsliv. Men här kommer det för mig bråddjupa i det snustorra konstaterandet. Jag är tillbaka på ruta ett, men med alla de erfarenheter som gör ett liv. Därför kan det aldrig bli helt sant.

Vi lever i cykler och får kontakt med våra olika åldrar nu och då. Det är ett bra kännetecken på en sund väg. Kontakten med vem jag är och var jag kom ifrån. Det präglar vandringen. Men inget är sig helt likt. Vi förändras, förhoppningsvis mognar något och är med om mer än vi någonsin vågat drömma om.

Så nästa gång du besviket tror att du bara står och stampar, att inget har hänt, upprepningar och misstag är exakt samma, så är det inte sant.

Resa genom livet

Ingen behöver flytta geografiskt, men inuti gör vi alla en resa genom livet, hanterar besvikelser, möter bottenlös sorg, hittar något steg vidare, älskar, kämpar, snubblar och fortsätter. Allt detta präglar oss. Det fortsätter, men är en väg som går från ruta ett till spelets slut. Men mellan de polerna finns ett liv att leva.

Det visar sig att jag inte sitter på skolbussen ­efter ett brutalt uppvaknande. Jag har varit vaken så länge nu och hoppas på många dagar till. Så hit med tärningen. Det är min tur att säga tvi, tvi, tvi, slå tärningen och fortsätta. Jag är inte fast på ruta ett, men känner alltid igen hur det är att stå där. Även när jag är här.