Jag tror många svenskar kämpar med sociala koder om hur vi ska hälsa och möta varandra som bekanta.
Den enkla vägen kan vara att undvika kontakt som vi gjorde under pandemin. Därför är jag alltid glad när människor hälsar eller möter mig med sin blick i vardagens möten. Det är något jag själv eftersträvar att göra. Därför tror jag att en hälsningsfras alltid är bra och jag famlar själv ibland efter goda hälsningsfraser.
Vad ska man egentligen svara?
Däremot är det två fraser som nog många känner igen och borde vara med på en topp tio lista som man bör undvika: ”Är det bra?”, eller ännu värre ”Är allt bra?” Vad ska man egentligen svara på en sådan fråga?
I min frikyrkliga uppväxt har jag tänkt en del på hur man svarar på den frågan. Jag har vaggats in tidigt att det är bäst att jag svarar, ”Ja, allt är bra”, och så flikar jag in lika ytligt, ”Själv då?” och blir då en del av kulturen. Med åren har det skavt längs vägen. Jag tycker helt enkelt inte att det känns ärligt. Jag minns en gång när jag skulle testa att svara helt motsatt och sa att allt var värdelöst. Ni förstår reaktionerna, det var som jag trodde, de flesta ryggade tillbaka och sa något ursäktande hoppas det löser sig. Men en person undrade verkligen hur det var med mig och vi fick ett mycket gott samtal.
Om du inte har tid att ta en dialog med den du möter, tror jag inte du ska fråga hur det är. Det räcker med, ”Kul att se dig.” Risken är annars att vi skapar en kultur där fasader och artighet blir det viktiga. Tyvärr är det här en anledning i dag att en del människor som är i kris undviker kyrkan. De vill kanske besöka en gudstjänst men är rädd för att de måste visa upp en fasad att allt är bra. Ibland behövs det bara ett vänligt leende, ett enkelt hej eller om du känner personen, roligt att se dig.
Med- och motgångar
Jag har funderat en del på om allt måste vara bra för att vi ska känna oss trygga? Jag tror vi behöver ha i bakhuvudet att när vi möter en annan människa så har han eller hon alltid minst ett problem. Livet bjuder på både med- och motgångar. Det är så lätt att vi jämför vår insida med andras utsida, eller mer modernt uttryckt vår insida med vår och andras Facebooksida.
Det smittar av sig när vi våga visa oss svaga. Vi anordnade nyligen en manskväll i kyrkan och föreläsaren delade att han själv hade ett gott liv men saknade en nära vän. Det händer något när vi visar oss svaga och flera sa efteråt att det var det som berörde dem mest under kvällen.
Paulus den största av apostlarna skulle en del säga, kämpade nog hela livet med att han förföljt de kristna. Han säger om sig själv att han är den allra minste av apostlarna och Gud svarade honom att kraften fullkomnas i svaghet.
Vi behöver alla bli sedda
I vår stressade vardag behöver vi alla bli sedda. Det märks när jag frigör tid i min kalender och plötsligt får utrymme för genuina samtal. Det är ofta då jag upptäcker att allt inte är solsken. I tonläget och blicken märker vi också om andra människor bryr sig. Här tar jag Jesus som föredöme som ofta ställde frågan ”Vad vill du att jag ska göra för dig”? Man kan nästan se Jesu varma blick som inte är på väg någonstans utan stannar upp och vill att personen lättar på sitt hjärta.
Vad blir din hälsningsfras i nästa möte med en annan människa? Kanske som jag hörde nyligen ”Hur är ditt inre väder i dag?”.
Johan Winbo
pastor i Västerås
LÄGG TILL NY KOMMENTAR