Hitlers ”slutgiltiga lösning” föddes förvisso i en sjuk hjärna, men han lyckades ändå övertyga många att det var rätt att döda sex miljoner judar i utrotningsläger. I dag finns 13 miljoner judar kvar — hälften i Israel, nästan lika många i USA, resten spridda över jorden.

Försök till ”etnisk rensning” — med ras och religion som förevändning — har alltid skett och sker än.

Av nån anledning har judar alltid varit särskilt utsatta.

Det har bott judar i Palestina i minst fyratusen år, med en glansperiod 1000 år f.Kr. under kung David … han som enade de två rikena Israel och Juda. Området började kallas Palestina av den romerska ockupationsmakten kring år 0. Då blev alltså både araber och judar i området ”palestinier”. Efter ytterligare 2000 år av ockupation och förföljelse fick så judarna 1948 möjlighet att utropa landet Israel i en tredjedel av Palestina — då styrt av Storbritannien. Resterande två tredjedelar av området fick namnet Jordanien, med islam som statsreligion.

Dessförinnan hade många judar flytt från Palestina för att få leva i fred i andra länder, men blivit förföljda även där. I Ryssland kallades judeförföljelserna ”pogromer”. I övriga Europa var det ofta lika illa. I dag pågår judeförföljelser i London, Paris, Köpenhamn och Malmö. Många judar söker sig därför tillbaka till Palestina.

Jag tycker Israel har rätt att existera.

Sex miljoner judar har rätt till en stat där de inte är förföljda eller diskriminerade. De bor på en yta stor som Småland och är omgivna av länder med drygt 100 miljoner invånare, som är mer eller mindre fientligt inställda. Regeringspartiet Hamas i Gaza har till exempel Israels förintelse inskrivet i sitt partiprogram. (En regim som Sverige har erkänt).

Det är tragiskt att inte judarna kan känna sig trygga i sitt eget land. Men de har i alla fall landets regering på sin sida.

Det är alltid fel när en viss folkgrupp eller en viss religion har politiska och sociala fördelar i ett land. Alla människor har lika värde och alla länder borde vara totalt demokratiska och rättvisa!

Tyvärr är det inte så. Ingenstans.

De flesta länder i världen är diktaturer. Bara ett tillåtet parti och en statsreligion. Burmas och Thailands buddism har inte varit så rolig för landets minoriteter. Detsamma gäller Kinas kommunism, Nordkoreas ateism och Pakistans islam. Där utdöms dödsstraff för ”hädelse” mot regimen eller statsreligionen.

Att vara icke-jude i Israel är en social nackdel. Det är beklagligt. Men ingen straffas för att ha ”fel” politisk eller religiös uppfattning. Alla medborgare har fulla demokratiska rättigheter, kan bilda politiska partier och representeras i riksdagen. Så är det inte i de flesta av världens länder.

Jag tycker att Israel har rätt att finnas.

Under historiens gång har judar och araber levt sida vid sida i sitt gemensamma fosterland. Då kallades inte judar som föddes i Gaza eller Galiléen (Västbanken) för ”bosättare”. Och araber som föddes i Haifa var inte mer ”palestinier” än sina judiska grannar.

Varför kunde det inte fortsätta så?

Jo, för att den israeliska regimen så tydligt har favoriserat sina judiska medborgare! Det är trist.

Men om en demokratisk stat väljer att vara judisk, så måste minoriteten — och världen — acceptera det. En miljard människor bor i muslimska, hinduiska, ateistiska eller buddistiska länder … då borde sex miljoner människor tillåtas vara judiska.

25 år efter Hitler omringades Israel av arméer från Jordanien, Syrien, Egypten, Irak, Saudiarabien, Kuwait och Algeriet. Avsikten var att förinta Israel. Jag är glad att de inte lyckades.

Kriget 1967 slutade istället med att Israel erövrade Gaza-

remsan från Egypten och Västbanken från Jordanien.

I dag får Israel mycket kritik för att man inte lämnade tillbaka de områdena efter kriget.

Det hade kanske varit bästa lösningen för alla parter.

Jag tycker att alla palestinier — alltså även judar — har rätt till ett land där de inte blir förföljda och diskriminerade. Där de kan leva i fred och trygghet.

Är det kontroversiellt?