Frälsningsplan löser migrationspolitiken

I Sverigedemokraternas valmanifest skriver de att de önskar en återgång till den assimileringspolitik som innebär att det är invandrarna som skall anpassa sig till Sverige och inte tvärtom. Hur väl stämmer det överens med kristna värderingar?

När vi nu vänder oss till Nya Testamentet upptäcker vi att det där i stort sätt saknas direktiv om hur vi ska behandla invandraren. Istället möts vi av en mycket större plan från Guds sida, som på sätt och vis innefattar hur vi ska behandla invandraren, nämligen Guds frälsningsplan.

I skapelseberättelsen får vi veta att det i begynnelsen rådde goda relationer människorna emellan och mellan människan och Gud. När sedan synden gör entré i och med syndafallet hinner vi knappt vända blad i bibeln förrän sådana saker som vrede, avundsjuka och mord blir vardagsmat.

Men detta var enligt Bibeln inte Guds önskan för mänskligheten. I Nya Testamentet kan vi därför läsa om hur Gud sänder sin son till jorden för att återupprätta Guds ursprungliga tanke om goda relationer. Relationen mellan Gud och människan upprättas genom att Gud låter våra synder dö tillsammans med Jesus på korset. Relationer människor emellan upprättas genom att Gud nu låter sin frälsningsplan gälla alla folk. Alla folk ska förenas med Gud och med varandra i ett enda gemensamt förbund.

Johannes skriver i inledningen av sitt evangelium: ”Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn”, och Paulus skriver till församlingen i Efesos: ”Alltså är ni inte längre gäster och främlingar utan äger samma medborgarskap som de heliga och har ert hem hos Gud.”  

Om alla har rätt att bli Guds barn så innebär det att alla som går in i det nya förbundet, äger samma medborgarskap och utgör ett enda folk. Det är denna Guds plan som de första kristna försöker förverkliga när de börjar missionera till samarier och hedningar. Det är detta nya förbund de har för ögonen när de bildar församlingar bland både judar och hedningar, ofta med både judar och hedningar i samma församlingar. Paulus uttrycker det i orden:

Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus.

Han uttrycker det inte som en vision om att de ska bli ett, utan som ett statement om att det redan har skett – de är redan ett i Kristus. Utifrån detta statement ska de leva sina liv i gränsöverskridande gemenskap.

Men hur blir man ett? Vi kan förstå av Apostlagärningarna och breven i Nya Testamentet att detta blir en svår och brännande fråga. Flera judar som blivit kristna höjer på ögonbrynen när de ska ingå i samma gemenskap som hedningar och frågar sig hur enheten ska gestaltas. Borde inte hedningarna först bli som de? Borde inte hedningarna omskära sig? Borde de inte följa judarnas mat- och reningslagar? Och hur ska man göra med de judiska högtiderna, borde inte hedningarna också fira dem?

Vi känner igen frågorna från dagens diskussioner om integration. Borde inte invandrarna bli som vi? och anpassa sig efter vår kultur? Vad ska krävas för att någon ska få bli svensk medborgare?

Paulus, och med tiden även Petrus, hävdar att integration inte handlar om att vi ska bli som de, eller att de ska bli som vi. Guds plan är att vi ska bli ett. Ett blir man inte genom att den ena eller andra gruppen anpassar sig. Ett blir man genom att mötas. Genom att lyssna till och försöka förstå varandra. När man ser på varandra som vore man bröder och systrar i Kristus. Som vore alla människor skapade till Guds avbild. Som hörde vi redan, i Kristus, ihop.

Så blir man ett. Som sprungna ur hedningarna har vi som vill hävda att vi lever efter kristna värderingar alla skäl att känna tacksamhet över att det var frihet i Kristus, och inte kraven på anpassning, som vann bland de första kristna. Precis som Gud i Gamla Testamentet påminner judarna om att de en gång varit invandrare i Egypten och därför ska behandla invandraren väl, får vi påminna oss om att vi en gång varit hedningar och att inga krav på att vi skulle anpassa oss efter den judiska kulturen ställdes på oss. Men denna frihet i Kristus medför också ansvar.

Guds frälsningsplan räddar oss både ifrån synden som skiljer oss ifrån Gud, och splittringen som skiljer oss ifrån våra medmänniskor. Detta är två delar av samma frälsningsplan. Man kan inte ta emot den ena och vara tveksam inför den andra. Johannes skriver i sitt första brev: Om någon säger: ”Jag älskar Gud” men hatar sin broder, då ljuger han. Ty den som inte älskar sin broder, som han har sett, kan inte älska Gud, som han inte har sett. Och detta är det bud som han har gett oss: att den som älskar Gud också skall älska sin broder. Den som säger sig stå för kristna värderingar bör också, enligt Johannes, göra det som är möjligt för att omsätta denna kärlek i handling: Mina barn, låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning.

För den individ eller grupp som säger sig leva efter kristna värderingar finns det därför all anledning att arbeta strategiskt och målmedvetet för att leva ut och synliggöra enheten i mångfalden, så att Sverige ser att det är möjligt. Jag är tacksam om Sverige-
demokraterna, grundade i kristna värderingar, vill bidra till det. Och om de mot all förmodan inte vill, trots att de påstår sig stå för kristna värderingar, har vi som kyrkor allt större anledning att gestalta kristna värderingar i dess rätta bemärkelse.