Folkhögskolan är ett viktigt alternativ för alla de som inte klarat av ett pluggfokuserat gymnasium och kravfyllt Komvux. Här finns pedagogik som handlar om att locka fram deltagarens motivation som nyckel till lärandet. När en människa väl fått fatt på sin egen vilja till lärande går ofta utvecklingen fort. Misslyckade gymnasiestudier eller bristande svenska är inga hinder i en god pedagogisk miljö. 

Begreppet bildning kommer ursprungligen från tyskans Bildung och medeltidens mystiker. När den medeltida kyrkan i alltför stor grad betonade människans syndfullhet, så menade mystikerna att djupt inom människan fanns någonting gott, nämligen Guds avbild. Genom läsning och andliga övningar kunde denna gudsbild växa och förändra människan. Bildning är därför från början ett religiöst begrepp som uttrycker tilltro till människans inneboende kraft och förmåga.

Att bildningen vänder sig till vanligt folk och inte till eliten är viktigt. Men begreppet folk i folkbildning kan också tolkas snävt nationalistisk vilket det finns en rad exempel på i folkbildningens historia. Vi kommer säkert tyvärr att bli påminda om detta genom att Sverigedemokraterna vill lyfta fram detta självupptagna nationalistiska arv i sin utbildningspolitik. Gerhard Holmgren, organisationschef för Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation menade i en föreläsning för ett tag sedan att en stor utmaning väntar: ”Det är tid att skapa en modern bildningsberättelse, men som bottnar i vår historia”.

Den rödgröna regeringens budgetproposition för nästa år uttrycker tilltro till folkbildningen genom att skjuta till 190 miljoner. Det extra tillskottet gör också att folkhögskolornas allmänna kurser kommer att kunna ökas med 2000 platser. Det är naturligtvis mycket glädjande.

Samtidigt är det problematiskt att traditionella folkrörelseorganisationer dominerar i så stor grad och att nya grupperingar har svårt att få plats i folkbildningen. Många av de flyktingar som kommer till Sverige den här hösten har muslimsk, katolsk eller ortodox identitet. Hur möter vi deras behov av folkbildning och integration? I dag finns det bara en enda folkhögskola med muslimskt profil och två (snart tre) folkhögskolor med katolsk huvudman. Den ortodoxa skolan för folkbildning heter Sankt Ignatios och fick glädjande nog besked i torsdags om att bli en självständig folkhögskola hösten 2016.

Det är viktigt att dessa växande grupper i vårt land får en självständig roll i folkbildningen, men räcker fem skolor? Jämför man med Evangeliska fosterlandsstiftelsen driver de åtta folkhögskolor och Equmenia-kyrkan fem. Är det rimligt att två samfund med 15 000 respektive 60 000 medlemmar ska ha så många folkhögskolor? Kanske Equmeniakyrkan skulle kunna bidra i det stora integrationsarbetet att lägga ned en folkhögskola för att ge ortodox folkbildning mer resurser? Eller kanske det handlar om att musiklinjen på SVF i Jönköping eller Bibelfjäll på Härnösands folkhögskola behöver göra uppehåll några år för att låta resurserna i stället tillfalla integrationsarbetet? Möjligen låter det drastiskt, men det behövs en större diskussion om vårt bidrag till folkbildningen flyktingåret 2015. Det är lätt att klaga på Sverigedemokraternas snäva retorik, men vilka uppoffringar är vi själva beredda att göra?