Clare Mackintosh och hennes man kom in till sjukhuset tre månader för tidigt. När barnen föddes behövde de snabbt mycket vård. Men efter att det till en början sett ut som att allting gick åt rätt håll, försämrades läget efter en tid rejält för lilla Alex.

Det gick så långt att läkarna ställde Clare och maken Rob inför ett fruktansvärt dilemma. Antingen skulle de göra allt de kunde för Alex, men risken var då stor att han skulle vara totalt förlamad, lida av hjärnskador och inte kunna höra, se eller uppfatta något i hela sitt liv. Det andra alternativet var att de livsuppehållande apparaterna stängdes av.

När Sändaren når Clare på en telefonlinje har det gått 14 år sedan händelsen. Hon har bytt yrke från polis till författare och blivit en bästsäljande sådan på de brittiska öarna och över världen med sina rafflande romaner och noveller där scenerna ofta hämtats från det tidigare arbetslivet. Men inte en dag har gått utan att hon tänkt på Alex. Om de gjorde rätt val, att ta den senare av de två valmöjligheterna.

– Vad hade hänt om vi inte varit överens? Det hade, som en läkare sade till oss, varit otänkbart.

Hon tänker efter.

– Jag minns att en läkare böjde sig fram till mig efter att vi tagit beslutet och sa ”jag tror ni gjorde rätt”, och det tror jag vi gjorde. Men jag vet också att jag någon gång läst om en pojke som fick en liknande framtidsprognos som Alex, men som mirakulöst nog både sprang och idrottade och mådde bra. Det är klart att tankarna kring om Alex hade haft en chans dyker upp då, menar hon.

I nya boken När allt är över gör hon upp med sina funderingar och låter huvudpersonerna Max och Pip ställas inför just det dilemma hon och Rob hamnade i. Det otänkbara i att inte vara överens om det som kommer att påverka deras liv för all framtid.

För att verkligen göra dem rättvisa har Clare mejslat fram en historia för paret där hon i detalj gått in i deras bakgrunder, rest till gatan de bor på och trängt djupt in i deras tankemönster.

– Jag har levt med Max och Pip och för mig har det varit ett väldigt bra sorgearbete. Det är den här historien som en gång gjorde mig till författare, men jag har inte kunnat skriva den förrän nu. Jag har varken varit redo eller haft verktygen för att göra det, konstaterar Clare.

Förutom att du hade en historia som måste ut, ville du något mer med just den här boken?

– Jag tror att när vi diskuterar dödshjälp handlar det ofta om äldre människor som har levt ett långt liv och kan välja. Men vi talar inte om detta ur ett barnperspektiv. Förhoppningsvis kan den här romanen, förutom att fungera som underhållning, också vara ett bidrag till den debatten.

När vi pratar liv och död, har du haft någon tro att luta dig emot under den här resan?

– Jag hade en tro, men det har varit svårt för mig att behålla den. Tyvärr, säger hon och tänker efter.

– Men jag har vänt mycket inåt och tänkt på saker. Vad är ett liv? Hur och när gör man rätt val? Det hoppas jag folk ska fundera kring när de läser boken.