Tempelriddare. Det är ett namn med smak av korståg och heliga strider, av dolda skatter och mystiska insikter.

När man går förbi en av tempelriddarnas loger, märkt med den niouddiga stjärnan innesluten i en triangel, är det svårt att inte bli nyfiken. Vad döljer sig egentligen därinne? I många frikyrkoförsamlingar har det inte bara rört sig om en stilla undran, där har tempelriddarna och andra ordenssällskap vållat verklig strid och församlingsmedlemmar har uteslutits på grund av sitt ordensmedlemskap. Speciellt hård var debatten för trettio år sedan, då bland annat Livets ord gick till angrepp mot ordnarna och deras hemliga ritualer.

Men det är inte alls bara inom frikyrkan som man frågat sig vad ordenssällskapen kärna egentligen är. Varje konspirationsteoretiker med självaktning har en plats för frimurarna i sitt system, kanske som dolda världshärskare, de som verkligen drar i trådarna och styr president Trump och EU:s komministrar.

I Alingsås äger Tempelriddarorden ett stort hus mitt i stan med den niouddiga stjärnan i guld på fasaden. Större delen av huset hyrs ut till företag, ordens lokaler kommer man till genom en dörr från innergården.

Tore Litborn tar emot. Han är frälsningssoldat med ett rejält handslag och stadig blick, och man förstår snart att han utgör själva urtypen för en engagerad föreningsmänniska. En stor del av sin tid har han gett till församlingen och till Tempelriddarorden. Han har varit mästare i logen, vilket ungefär motsvarar en föreningsordförande.

— Jag säger det ofta, att om jag inte kommit med i Tempelriddarorden så hade jag inte blivit kvar i Frälsningsarmén. Här har jag fått så mycket som burit mig i livet, säger han.

Tore visar vägen till sällskapsrummet, och det är nästan som att gå in i en annan tid när man tar steget över tröskeln. De flesta möbler är från 1950-talet och kanske äldre än så, från den period då logen växte och hade många medlemmarna. I dag är medlemmarna betydligt färre, men att den fortfarande får betyda mycket förstår man inte bara av Tore, utan även Ebbe Leandersson, som också varit mästare i logen, och Lars-Ove Källström, som är den nuvarande mästaren.

För att komma på fråga som medlem måste man vara nykterist, orden har en nära koppling till nykterhetsrörelsen. Ebbe har alltid varit nykterist och blev inbjuden 1969 till orden. Han har aldrig ångrat att han tackade ja.

— Det jag hoppades på var en varm brödraskap, och det har det varit. Så har det också varit fina ceremonier och möjligheter till eftertanke, en verklig lisa för själen, säger han.

Tore har varit med i 56 år, och för honom har orden varit ett andningshål när schemat varit fulltecknat.

— När dörrarna stängdes bakom mig här så kunde ingen få tag på mig. Jag var ledare i Frälsningsarmén, alltid engagerad och
hann aldrig själv riktigt få något på mötena för jag hade alltid en uppgift. Men orden blev en retreatplats, jag fick något själv.

Precis som i de flesta andra ordnar så är enbart män välkomna som medlemmar i Tempelriddarorden. Det broderskapet verkar utgöra grunden för en varm gemenskap. De tre talar alla varmt om hur tempelriddare visar aktning och respekt, att de tar hand om varandra och inte går bakom ryggen på andra.

— Det viktiga är mötessammankomsterna, den värme som man känner där och avsaknaden av kotterier, säger Ebbe.

Men det handlar inte bara om gemenskap.

— Precis som kyrkan har sina ritualer så har vi våra, säger Tore.

Grunden för orden är att bröderna ska växa och mogna som människor. Den som är ny får därför börja på lägsta nivån, den första graden, för att sedan ta ett steg i taget och kanske till slut nå den tionde graden. Inför varje grad får brodern genomgå en ritual, och det är denna som är hemlig.

— Varje grad har ett tema med stort andligt och mänskligt värde. Det är upplagt så att man inte kan alla teman och grader på en gång, säger Ebbe.

Varför måste det vara hemligt?

— Det är lite som en julklapp på julafton, den vill man ju inte att den ska bli avslöjad i förväg. Det blir inte samma sak om man hört formuleringarna och upplevt ritualerna redan, säger Tore.

Just denna omtumlande upplevelse av att ta del av nya insiker har haft stor inverkan på dem.

— Jag minns det första mötet som jag var med på, att det var så stort och mäktigt att jag inte kunde ta in allt. Men när man var med om flera möten så förstod man sammanhanget, säger Ebbe.

Han är uppväxt i en missionsförsamling och är fortfarande medlem i Equmeniakyrkan. Han menar att grunden för orden, som bygger på kristen etik, stämmer väl överens med församlingen.

— Det som berikar mest i orden är väl kontemplationen, som är så förnämlig i Tempelriddarorden, säger han.

De får förstås inte avslöja något av innehållet i ritualerna, men man förstår att det rör sig om etiska inslag där nykterheten har en central plats. Men här finns också en andlig sida. När ordensmedlemmarna samlas ber man till den högste mästaren och sjunger psalmsång.

— Men det behöver egentligen inte vara den kristna guden man ärar, utan det handlar mer om en etisk grundhållning, säger Lars-Ove Källström.

Ni känner ingen konkurrens mellan gemenskapen här och den i kyrkan?

— Engagemanget här stimulerar till mer engagemang där man är ställd att verka, säger Tore.

En del kanske ändå tycker det är konstigt att man är medlem i tempelriddarna, som har andlig dimension, vid sidan av församlingen?

— Har en församlingsmedlem bara tillstånd att vara med i församlingen? Jag förstår egentligen inte den frågan. Som tempelriddare låser vi inte in oss i lokalerna, den övriga tiden är vi ute i samhället, säger Lars-Ove.

De tre bröderna är måna om att visa mig det de får visa upp. I ovanvåningen finns ordenssalen, där samlingarna hålls, och styrelserummet. I själva tempelsalen finns en himmel målad på väggen, med en triangel som kan bytas ut beroende på vilken grad som samlas där. Det är vackra rum, men något bedagade. Möbler och utsmyckningar har använts i många år. Man får inte känslan av det att det är härifrån som världen, eller ens Alingsås, styrs.

— Egentligen påverkar inte orden samhället, men som enskilda medlemmar, genom att vi försöker göra gott. Det är inte så att vi samlas här med några hemliga överläggningar om strategier, säger Lars-Ove.

Visningen är slut. Dörren stängs bakom dem.