Magnus Malm har skrivit ännu en bok. Fri att tjäna riktar sig till kristna ledare och församlingsarbetare och är en slags sammanfattning av 30 års arbete med andlig vägledning för just denna målgrupp. Malm återvänder i boken regelbundet till en tanke som betytt mycket för mig, att Gud älskar oss inte för det vi gör utan de vi är. Orden kan verka banala och allt för självklara för att fånga erfarna ledares intresse. Är inte Malms nya bok överflödig – har inte allt redan sagts?

Ja, mycket har sagts förut. Nej. Boken är inget idisslande och den är allt annat än banal. Malm lyckas än en gång skriva om kristet ledarskap och de mänskliga och gudomliga villkoren med en skärpa som gör att man ser glömda sanningar på nytt. Boken påminner helt enkelt om att det viktigaste en kristen ledare har att lära sig – återkommande genom livet – är det grundläggande kärleksbudskapet.

Om och om igen när jag läser boken känner jag mig avslöjad. Malm beskriver träffsäkert de frestelser som uppenbart fler ledare än jag faller för. (”Djävulens tio budord till en ledare”, appendix till boken, är väl värt att läsa som sammanfattning). Men känslan att avslöjas är inte smärtsam – snarare är den befriande. Jag kan le åt mig själv och glädjas åt de alternativ till en egocentrisk ledarstil evangelierna beskriver.

Bokens livsbejakande människosyn och sunda gudsbild ger mod att arbeta med min självbild och min gudsrelation.

Jag uppskattar att Malm gör upp med överandlighet – såväl som oandlighet. Att han påminner om vikten av självdistans. Att det jordnära och andliga inte kan skiljas åt. Att vi måste kunna älska inte bara andra utan också oss själva. Att vi får släppa taget om vårt eget ledarskap och inse att det inte är oss det hänger på. Kristet ledarskap handlar djupast om Jesus och vad han kan.

Det låter kanske som om jag läst en feelgood bok. Men den som någon gång läst eller lyssnat till Malm vet att han inte stryker medhårs i sin undervisning. Det är som sagt välgörande att bli utmanad. Men ju längre in i boken jag kommer, desto tröttare blir jag på den tvärsäkra ton han emellanåt håller. Ibland är det snarare påbud än råd han levererar när det gäller hur vi ska vårda våra andliga liv. Några av Malms uttalanden blir jag rent av arg på, till exempel dem jag tycker misstänkliggör akademiska studier. Jag kan också känna en vag oro över uppmaningarna att vara beredd att låta egna tolkningar böja sig under kyrkans tradition.

Många av oss behöver höra den utmaningen, och Malm betonar att viljan att lyssna till sitt eget hjärta är lika viktig. Men jag tänker på alla de som fått förtränga sin kallelse eftersom de tystats av argument från ”kyrkans tradition”. Råd av det här slaget måste hanteras mycket varsamt. Jag känner sorg över att bokens notlista innehåller så oerhört få referenser till kvinnor. Det är egentligen inte en sorg över just denna författare, mer en allmän sorg över hur ofta vi tappar bort kvinnors bidrag till andlig fördjupning.

Det bestående intrycket av Fri att tjäna är ändå: befriande. Boken ger en stor knippe nycklar till ett sunt och hållbart ledarskap i Jesu efterföljd.

JENNY DOBERS