Var det tänkt att bli så här?

Ockupationen av fyra miljoner palestinier har nu i juni pågått i femtio år, trots att 47 procent av befolkningen i Israel stöder en tvåstatslösning.

Alla fredsförhandlingar har avstannat, och Trumps korta besök nyligen verkar inte ha gett några nya förhoppningar om att de återupptas. För honom står USA:s ekonomiska vinstintressen i förgrunden (America first), inte rättvisa och fred. Om detta också gäller för presidentens strategi för Israel-Palestina konflikten, skulle kanske ekonomiska insatser kunna driva fram förhandlingar. Men några sådana tecken har inte synts till.

I år är det även hundra år sedan den brittiska regeringen genom Balfourdeklarationen lovade att ett ”judiskt nationalhem” skulle byggas i Palestina. Formuleringen anknöt till tanken om en ”judestat” som för etthundra tjugo år sedan började utmejslas vid den första sionistkongressen i Basel. Förverkligandet av den drömmen uppfattades efter andra världskriget som Försynens svar på Förintelsen och annan antisemitism genom historien.

Den judiske författaren Göran Rosenberg anknyter i Expressen (3 juni) till de femtio åren av ockupation och deklarerar: ”Israel var inte tänkt att bli så här”. Enligt Rosenberg är det faktum att Israel blivit en ”etnisk ockupationsmakt” ett avsteg från vad Israels tillskapare drömde om för hundratjugo år sedan.

Även det senaste numret av Svenska Jerusalemsföreningens tidskrift (2/2017) ägnas föredömligt åt reflektioner kring staten Israels tillkomst, bosättarpolitik och ockupationen av östra Jerusalem och Västbanken. Här ställs frimodigt frågor om fredsarbetare arbetat förgäves? Var finns motkrafterna? Vems stad är Jerusalem?

Egentligen borde Equmeniakyrkan göra ett särtryck av den – eller något motsvarande – och sända till sina medlemmar med tanke på det beslut som togs i senaste kyrkokonferensen om att be och arbeta för fred och rättvisa i det heliga landet med en uttrycklig hänvisning till internationell rätt. Därmed satte kyrkan ner foten på en avgörande punkt för konfliktens lösning.

Förra veckan meddelande Israels försvarsminister Lieberman att man ska bygga ytterligare 8345 bosättningar på Västbanken. Det är en upptrappning av konflikten i strid med internationell rätt. Måste då inte Equmeniakyrkan skärpa tonen och reagera på en sådan destabiliserande politik?

 

Sune Fahlgren

 

,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Gunlög och Håkan Galmén
Klokt skrivet Sune! Instämmer i din uppmaning till Equmeniakyrkan. Låt inte kyrkokonferensens beslut bara bli ord på ett papper. Våga höja rösten mot bosättningspolitiken, och ytterst mot ockupationen!
Lars Göran Berg
Kanske dags att åter aktualisera Kinas ockupation av Tibet. Jag hör få röster för bojkott av kinesiska varor. Jag hör få röster som påpekar att små barn i Palestina lär sig slakta judar. Jag hör sällan några uppgifter från kyrkan om hur många raketer som sänds från Gaza in över oskyldiga barn familjer män kvinnor och turister i Israel. Sällan berörs av de som känner ansvaret att "skärpa tonen" mot demokratin Israel det förhållandet att Israel upprepade gånger godkänt olika förslag till tvåstatslösningar som avtalspartner i vare fall underkänt. Att de politiker som inte velat skriva på avtal om två stater icke sällan har tvekat på Israels rätt att överhuvud taget få finnas till. Det finns ju gott underlag till att se att demokratins Israel har motpart(motparter)som vill utplåna landet från ytan. I det pedagogiska arbetet bland barn serveras förslag där judarna kastas i havet. Tonerna känns igen från antisemitismens advokater. Så om Equmeniakyrkan skall skärpa tonen bör dess tonbredd troligen vara hyfsat bred och tonklar.
Sune Melin
ATT SKÄRPA TONEN OCH ATT REAGERA Sändarens ledarredaktion vill att Equmeniakyrkan ska skärpa tonen och reagera. Mot vad? Inte mot terror. Men mot Israel. Sune Fahlgren ger en historisk tillbakablick och väljer att hoppa över San Remo-avtalet. Detta dokument är antaget av Nationernas Förbund och av FN och ger judar rätt att bosätta sig i hela det gamla Palestinamandatet d v s även Västbanken. Vidare utelämnas att ockupationen av Västbanken är resultatet av ett arabiskt anfallskrig mot staten Israel samt Oslo-avtalet som lade ramarna för ett fredsavtal. Därmed underlättas färden fram till målet med artikeln nämligen att Israels folkvalda regering bör klandras. Eftersom det är Israel som är boven i dramat, behöver heller inte någon kritik riktas mot att det odemokratiska palestinska ledarskapet vägrar acceptera någon form av judisk stat, ej heller mot Irans aktiva roll i konflikten via Hamas och Hizbollah. Orden är viktiga i denna konflikt. Israels regering ger möjligen tillstånd för 8345 bostäder (i befintliga bosättningar) inte till 8345 nya bosättningar. Sune Melin
Sune Melin
DET HELIGA LANDET Det ter sig märkligt att Sändaren i nästan varje nummer och att Kyrkokonferensen varje år ägnar sig åt konflikten Israel-Palestina. Detta med tanke på att samtidigt dödas och lemlästas hundratusentals människor i årslånga krig i Mellanöstern och i Afrika. Tänker på Syrien, Irak, Jemen, Sydsudan, Kongo med flera länder. Vidare att diktaturer, som exempelvis Nordkorea, samtidigt plågar sin egna befolkning. Här skärps ingen ton. Kan fokus på Israel i konflikten Israel-Palestina bero på att det handlar om ”det heliga landet” och att Sändaren och Equmeniakyrkan känner ett särskilt ansvar att ”det heliga landet” styrs på det bästa sättet? I så fall borde man åtminstone någon gång ta upp frågan om varför judar inte ska få besöka eller bo vid alla de platser i Judéen och Samarien (Västbanken) som rymmer hela den judiska och därmed också den kristna historien. Judar får bo i Sverige, varför inte i Palestina? Eller beror det på att Israel behandlas med en annan måttstock än allra andra länder i världen? Och i så fall varför? Sune Melin
Sune Fahlgren
Till Lars Göran Berg och Sune Melin! Mitt ledarstick om "vad det var tänkt" om staten Israel aktualiserar historien och den nuvarande israeliska högerregeringens provocerande politik. Era inlägg kommenterar inte Rosengrens sorg över att Israel blivit något annat än vad som var tänkt (en allt mer utpräglad apartheid stat), utan ni vill vända blicken mot andra orättvisor och andra historiska argument. Varken jag, Sändaren eller Equmeniakyrkan ifrågasätter Israels rätt att existera eller en mångkulturell och mångetnisk framtid i det heliga landet. Varför har ni svårt att samtala om bosättningspolitiken, en femtioårig ockupation och vägar till en rättvis fred. Det är för staten Israels bästa som jag har aktualiserat dessa perspektiv. Ockupationen och det strukturella våldet kring det blir inte mindre bara för att det finns terror, demokratiskt underskott och konflikter på andra håll.
Lars Göran Berg
Sune Fahlgren skriver att Israel allt mer utvecklas till en apartheidstat. Det är en intressant kommentar. När Jordanien ockuperade Östra Jerusalem 1948 liksom övriga områden "rensades" dessa på känt antisemitiskt sätt på judar. En femtedel av Israels medborgare är araber med full rösträtt. Enligt israelisk lag/deklarationer skall diskriminering på grund av ras, religion eller kön inte få förekomma.Sen kan en demokratisk stat ha en aktuell regerings värderingar vi ogillar. Att Equmeniakyrkan engagerar sig i orättvisor känns riktigt. Men jag saknar samma engagemang i fråga om Kina. Varför bojkottar vi inte Volvo? Varför är protesterna mot svenskt militärmaterial till fascistregimen i Saudi så få? Oljebojkott? Finns det några kristna alls i Saudi, Jemen m fl länder? Hur är rösträtten? Apartheid? Där sker en obeveklig etnisk och religiös rensning och avrättningar pga av enskildas tro. Om vi vill påverka freden som kyrka varför är följeslagarverksamheten så totalt ensidig. Inga följeslagare bor i Israel. Dåligt! Under en vecka kan Israels civila utsättas för 850-1000 attacker. 2015 sändes 4594 raketer från Gaza."Demokratiskt underskott" finns nog mest i Israels grannländer.
Ingegerd Tillenius
Västbanken är den mark FN föreslog vid delningsplanen Israel stödde. ”Besättande av mark i främmande land” är ockupation. Västbanken är inte främmande land utan israelisk sedan tusentals år. Delen Israel var beredd avstå i maj 1948! ”Lä” sa palestinierna som inte ville ha sionister som grannar. Roten till utebliven fred. Man kan leda till vattenkällan men inte tvinga att dricka. Arabstaterna försökte krossa den nybildade staten. Det gick så där. Jes. 66:8-9 Palestinierna var först? Historielöst är förnamnet. Naivt av Palestinaivrare tro att roten förtvinat. Inte ens fredspris kunde bota ”Israel måste försvinna som statsbildning” som indirekt får stöd i kyrkan. Fy Israel...
Sune Fahlgren
Berg och Tillenius vill ha en annan agenda för samtalet. Visst kan jag byta och tala om orättvisor och nöd på andra håll i världen! Visst kan jag diskutera hur vi använder "historia" som argument i politiska frågor! Mitt ledarstick anknöt till den judiske författaren Göran Rosengrens intressanta artikel i Expressen den 3 juni och upprepade hans fråga om det vi nu ser i det heliga landet är vad de sionistiska rörelsen drömde om för 120 år sedan. Rosengrens svar är: NEJ! Israel har blivit en "etnisk ockupationsmakt" som inte följer internationell rätt. Den nuvarande israeliska regerings bosättningspolitik försöker ni försvara med referenser till bibelord och till vaga historiska argument om att Västbanken varit israeliskt "i tusentals år". Ser ni inte att ni håller på att krama sönder Israel? Bara rätt och rättvisa från båda sidor kan ge framtid och hopp. I den pågående asymmetriska konflikten har Israel ett stort ansvar.
Ingegerd Tillenius
Jag läser fakta ur olika perspektiv (forskning, sekulära författare och Bibeln). Equmeniakyrkan är känd för att vara israelfientlig med sina Palestinakramare på rad. Kristna som bejakar att Israel ska utplånas, motpartens policy i alla år, vet att man är inne på en mycket svekfull väg. Jag är trött på all låtsaskristendom. Båda judar och kristna har lämnat Gud ryggen och det får konsekvenser.
Lars GöranBerg
Bästa Sune.Jag för min del försöker förstå Dina synpunkter. Du skriver tydligt att jag försöker lämna ämnet och hänvisar till Göran Rosenbergs artikel. Men det jag regerar på är inte din ev kommentar av den utan ett imperativ till vår kyrka! Där saknar jag något tydligt: en bredd utanför de politiska slagordens bekvämlighet. Ett perspektiv som Israel framför som genererat elände är palestinsk terror.Finns inträden?Beskjuts ej civila från Gaza? Varför skall vår kyrka agera så ensidigt i följeslagararbetet som är en god sak? Varför saknar vi engagemang mot fascism och terrorism när vår egen ekonomi sväljer hemska orättvisor. Saudi och Kina är sådana exempel.Ditt imperativ står för det som ser ut som enögd ensidighet.Det handlar inte om analys av Din text i förhållande till.G R. Dessutom kan man vid en öppen analys av situationen agera struts och bortse från alla de uppgörelser kring två stats lösning som Palestinierna ej godkänt men som Israel accepterat. Palestinskt agerande och politik som vill slakta judar och radera Israel spelar nog också betydande roll i konflikterna.Eller? Och är det något land i omgivningen som är demokratiskt och som bekämpar korruption? Vad vill du stödja?