I en rad artiklar och i massmedial granskning har studieförbunden i Sverige under 2022 och 2023 beskrivits på ett sätt som vi inte känner igen.
Vi vill därför ge en annan bild. Det finns parlamentariker som önskar strypa det statliga anslaget till folkbildningen och man menar att pengarna kan användas bättre inom andra områden.
Men vad händer egentligen när människor deltar i studieförbundens studiecirklar eller kulturprogram? Vilka värden skapas när studieförbunden gör verksamheter för flyktingar från Ukraina eller nysvenska föräldrar?
Vi önskar lyfta fram de positiva värden som skapas genom folkbildningen.
Folkbildningsbegreppet kom till under mitten av 1800-talet där man önskade att medborgarna blev mer engagerade i samhällets utveckling och i sin egen personliga utveckling.
I regeringens proposition 1990/91:82 skriver man ”De grundläggande skälen till att stödja folkbildningen är att den bidrar till en demokratisk grundsyn och utveckling i samhället.
Den fria och frivilliga folkbildningen: – främjar demokrati, jämlikhet, jämställdhet samt internationell och kulturell förståelse och utveckling...”.
Folkbildning bortglömd grundsten
I dagens debatt när frågor lyfts om åtgärder mot gängkriminalitet och våld, unga människors psykiska ohälsa, brister inom socialförvaltning och sjukvård med mera, tycker vi man glömmer bort det som varit en av grundstenarna för det svenska samhällsbygget, nämligen ”kittet” som kallas folkbildning.
Ronny Ambjörnsson har i sin bok skrivit om ”den skötsamma arbetaren” och där lyfter han fram att ”tack vare föreningsliv, läsning och ideal som självrespekt var bildningsrörelsen lika viktig för den enskildes karaktär, som bättre kost och sjukvård var för hälsan”.
Påverka sin livssituation
Om varje människa lär sig om den demokratiska grundsynen, och fortbildar sig utifrån statens fyra syften med folkbildningen (se Folkbildningsrådets hemsida), så tror vi det leder till att varje medborgare vill kunna påverka sin livssituation och att det skapar engagemang för att delta i samhällsutvecklingen. Folkbildning kan leda till att varje individ i landet Sverige upplever att de faktiskt har möjlighet att påverka sin livssituation och känner en glädje i att vara med i utvecklingen av sitt samhälle.
Det ekonomiska anslaget till folkbildningen är cirka 4 miljarder kronor årligen (studieförbund och folkhögskolor). Många av de kritiska rösterna har ondgjort sig över denna summa. Vi som arbetar inom studieförbundsverksamhet tycker att denna summa är liten, om man till exempel jämför med vårt lands försvarsutgifter (76,6 miljarder 2022) vad staten ger till den kommunala skolsektorn och andra utbildningsinstanser som universitet och högskolor eller köp av utbildningsinsatser från arbetsförmedlingen.
Medborgarskolning
Studieförbunden har en stor och härlig uppgift i att möjliggöra för människor att kunna få del av kunskap för att utjämna de utbildningsklyftor som finns och för personer som är socialt och kulturellt missgynnade. Sverige behöver ha människor som har medborgarskolning (utifrån folkbildningsidealet), en nödvändig förutsättning för att det demokratiska samhället skall fungera.
Flera av debattörerna önskar ökad kontroll och granskning av vad folkbildningens pengar går till. De riktlinjer som nyligen presenterades av regeringen är att tydligt exempel på skärpt politisk kontroll av folkbildningen. Vi tror att tillit och ökad dialog bättre gynnar den fria och frivilliga folkbildningen jämfört med ökad kontroll. Självklart ska det säkras att det statliga stödet går till folkbildning och komma deltagarna tillgodo. Det gör det genom fri och frivillig folkbildning och den nuvarande självförvaltningsmodellen.
Mätbarhetens tidsålder
Vi lever i en mätbarhetens tidsålder där många tror att man löser samhällets problem genom att spalta upp, kvantifiera och beräkna. Samhällets mantran ekar i styrdokument och vid kvalitetskonferenser. Många har en tilltro till de yttre parametrarna, en slags övertro på siffror och att allt går att mäta. Genom studieförbundens studiecirklar får deltagare möjlighet till att utveckla andra värden, mjuka värden, som självrespekt och empati, att lyssna på den andre och tillsammans ge mod att förändra. Detta är saker som är svåra att mäta. I boken Det omätbaras renässans: En uppgörelse med pedanternas världsherravälde skriver Jonna Bornemark insiktsfullt och kompetent om problemet med mätbarhetsfixeringen i vårt samhälle, läs den gärna! Kanske vill du ordna en studiecirkel kring boken tillsammans med unga, medelålders och äldre i din omgivning och fundera över begreppen och praktiken – i studieförbundens verksamheter möts vi över gränser för att tillsammans utveckla ett hållbart liv och samhälle.
Sofia Sahlin & Lennart Lung
styrelseordföranden för Studieförbundet Bilda för kyrka och samhälle, regionerna Mitt och Bilda Nord
LÄGG TILL NY KOMMENTAR