1968 möttes Kyrkornas världsråds generalförsamling i Uppsala. 50 år senare var rådet tillbaka – och förhoppningen idag är minst lika stor på att den världsvida kyrka kan göra skillnad. – Det är den globala kyrkans uppgift att eftersträva rättvisa, säger Sofia Camnerin, kyrkoledare i Equmeniakyrkan.
Den världsvida ekumeniken var i fokus den gångna helgen, när Sveriges kristna råd arrangerade en tvådagarskonferens i Uppsala. Den skedde i anslutning till Kyrkornas världsråds styrelses sammanträde tidigare under veckan, som bland annat uppmärksammade rådets generalförsamling i Uppsala 1968 som fick stort genomslag.
– Vi utgår från samma rubrik som användes för 50 år sedan, nämligen Behold, I make all things new, berättar Karin Wiborn. Dessa ord är lika aktuella då som nu.
Det var alltså dagens tema och med detta i tankarna inleddes programmet i Baptistkyrkan, under ledning av moderatorerna Amanda Carlshamre och Ida Tonnvik.
Förste talare var Olav Fykse Tveit, generalsekreterare i Kyrkornas världsråd sedan 2010. Han reflekterade över de 50 år som gått sedan världsrådets generalförsamling möttes i Uppsala, men uppmanade också till att tänka över situationen i dag.
– Detta är en helg för att fira, men också för att kalibrera den ekumeniska rörelsen, sade han. Det känns inspirerande och hoppfullt, men också utmanande. Jag ser det som att vi är tillsammans på en pilgrimsfärd mot rättvisa och fred.
Nästa talare var Zachariah Mar Nicholovos, biskop i Malankara syrisk-ortodoxa kyrkan, som fått hoppa in med kort varsel och kostade på sig lite humor.
– Om du frågar en präst om han ska be, då ska han be, konstaterade han. Och bjuds du på mat, då ska du äta. Och om du blir ombedd att tala, då ska du tala. Detta är de tre saker som en präst inte kan säga nej till.
Zacharia Mar Nicholovas reflekterade även över dagens rubrik, Behold, I make all things new.
– Detta är något som pågår. Jesus säger make, inte made (”gör” inte ”gjort”).
Sofia Camnerin, biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan, talade sedan om att vi måste vara uppmärksamma på vilka politiska och religiösa strömningar som har ett uppsving i den tid vi befinner oss i.
– Det kan handla om ojämlikhet mellan man och kvinna, mellan barn och vuxna, migranter, minoriteter, sade hon. Vi måste verkligen utmana all ojämlikhet när den uppkommer. Det är den globala kyrkans uppgift att eftersträva rättvisa.
Anders Kompass, ambassadör och som tidigare arbetat för FN, lyfte fram den utveckling som pågår i många länder, där villkoren för mänskliga rättigheter försämras.
– Mycket av det som vi tog som självklart för inte så länge sedan är nu under attack, och det är klart att det är frustrerande, sade han. Det finns de som inte vill dela med sig av sina rättigheter och som inte vill ha jämlikhet.
– När politiker underminerar teologin, så måste vi ifrågasätta den politiken. Trosledare måste ställa sig upp och säga ifrån. Det kommer nu en tid då det kommer att krävas mer mod för att göra rätt och vi blir tvungna att göra flera uppoffringar.
Avslutande talare var Antje Jackelén, ärkebiskop i Svenska kyrkan, och hon fortsatte på samma tema.
– Vi lever i en värld som dricker en väldigt farlig cocktail, nämligen den som innehåller de fyra P:na, sade hon.
Dessa fyra P:n står för polarisation, populism, protektionism samt post-sanning. Till detta kunde man också lägga till ett femte P, som står för patriarkatet.
– När olika trostraditioner kommer tillsammans och reflekterar, så ökar engagemanget i världen. Vi behöver göra det som är rätt, inte bara nöja oss med vad som är acceptabelt, och det är något som kommer att kräva uppoffring.
Lördagen fortsatte sedan med ett stort antal seminarium, och på söndagen avslutades med ekumenisk gudstjänst i Uppsala domkyrka.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR