V besvikna men målmedvetna

Partiets historia. Med industrialiseringen växte det fram nya arbeten i gruvor, industrier
och fabriker och med det fick västvärlden en arbetarklass. När det Socialdemokratiska Arbetarepartiet grundades 1889 var fackföreningarna med och tillsammans lade man grunden för ett radikalt samhällsbygge i Sverige.

Men medan socialdemokratin utvecklades i reformsocialistisk anda och gärna samarbetade med liberalerna fanns det krafter inom partiet som istället inspirerades av den ryska revolutionen, finska inbördeskriget och det tyska kejsardömets fall. Denna grupp ville klasskrig och just revolutionsåret 1917 bildades Sveriges socialdemokratiska vänsterparti. I splittringen tog de radikala med sig 15 av 87 socialdemokratiska riksdagsledamöter, motsatte sig samarbetet med liberalerna och anslöt sig till den kommunistiska internationalen, Komintern med säte i Moskva. Så småningom markerade man den ideologiska gränsen mot Social-demokraterna genom att byta namn till Sveriges kommunistiska parti (SKP). Snart uppstod dock splittringar, också i det nya partiet.

Mot Franco och för Stalin. Sveriges kommunistiska parti försökte nu skapa en revolutionär kultur genom egna sånger, teatrar och idrottsklubbar. Här framställdes samförståndsandan mellan LO och arbetsgivarna som klassförräderi och härifrån skickades revolutionärer att bekämpa den fascistiska militärkuppen i Spanien. Med andra världskriget sjönk stödet då partiet först försvarade Stalins pakt med Hitler och sen Sovjetunionens anfall mot Finland.

Men med Röda arméns segrar mot nazismen ökade stödet också för den svenska vänstern som i valet 1944 fick hela 10,3 procent. Partiets högkonjunktur blev emellertid inte särskilt lång då de klasslösa drömstaterna i Östeuropa snart omvandlades till hårdföra diktaturer och när Pragkuppen 1948 vändes mot SKP. Dessutom hade SKP-representanten CH Hermansson i ett tal vid Josef Stalins begravning hyllat sovjetdiktatorn som ”en stor personlighet, en genial vetenskapsman och som en gigant i den mänskliga utvecklingens historia”. Dessa ord kom att förfölja både partiet och Hermansson i många år.

En helt ny vänster.

Efter år av konflikter och falanger börjar den svenska vänstern under 1960-talet röra sig bort från blind sovjet-lydnad. CH Hermansson, som nu blivit partiledare, tog avstånd från både sina tidigare ord om Stalin och mot Sovjets inmarsch i Tjeckoslovaken 1968. Den nya partiledningen vill, i likhet med de skandinaviska syskonpartierna, anpassa socialismen till inhemska traditioner. Som ett led i denna profilering byter 1967 partiet namn igen, denna gång till Vänsterpartiet kommunisterna. När sedan Sovjetunionen och östblocket rasade samman 1989 strök man ordet kommunisterna ur partinamnet och 1993 blev Gudrun Schyman ny partiledare.

Med henne fick partiet inte bara en tydligt feministisk, EU-kritisk och vänstersocialistiskt profil utan också sitt bästa valresultat någonsin på 12 procent. När Schyman lämnade partiledarskapet flyttades makten för en tid tillbaka till de mer traditionalistiska vänsterpartisterna men sedan 2012 är Jonas Sjöstedt partiledare med en politisk inriktning som liknar Schymans men som samtidigt fört in en tydligt grön linje i partiprogrammet.

Rättvisa och tänder.

När de rödgröna vann valet var vänsterledningen beredd. Nu skulle de partier som i valrörelsen stått sida vid sida mot såväl alliansen som mot Sverigedemokraterna samlas i en koalitionsregering. Snart visade det sig dock att den socialdemokratiska statsministerkandidaten bjudit in Miljöpartiet till sådana förhandlingar men smällt igen dörren för Vänsterpartiet.

Besvikna men målmedvetna har partiet fått agera stödparti åt regeringen och samtidigt vara dess enda vänsteropposition. Genom förhandlingar har man lyckats få med samarbetsregeringen på CSN-lån för körkort, avgiftsfria vårdbesök för äldre, glasögonbidrag för barn och vinstbegränsningar i välfärden. I berättelsen om välfärdsstaten är det här populära reformer och nu går partiet till val på att ingen skall betala mer än 2000 kronor per år för tandvård.

Ett demokratiskt vänsterparti som håller sin historia på replängds avstånd och som lyckas bygga vidare på gammal socialdemokrati har alla möjligheter att bli ett stort parti i Sverige. Särskilt om man förenar det med en radikal klimat-och miljöpolitik, en medveten feminism och ett tydligt försvar för en human flyktingpolitik. I Norge vann systerpartiet Socialistisk Venstreparti både ett starkt stöd och platser i regeringen på just en sådan politik. Det kan naturligtvis fungera också här.