”Sexmissbruk är tabu i kyrkan”

Med dunder och brak rasade Torbjörn Freijs värld samman när hans sexmissbruk lades för öppen ridå i slutet av 90-talet. Som kristen profil, pastor och journalist var det en smaskig story för kvällspressen att lyfta fram hans person i en prostitutionshärva.

– Även om hälften var lögn i artiklarna var hälften sanning. Jag bestämde mig för att inte försöka göra någon grej av det eller försöka försvara mig. Det var en enorm förnedring, men samtidigt blev det början till min räddning från missbruket, konstaterar han.

Freij konstaterar att förbön, individuell terapi, bikt och samtal är viktigt, men för en missbrukare är individuella koncept snarast kontraproduktivt.

– Du får sitta och prata med en människa som har tystnadsplikt. Ingen annan behöver någonsin få veta det. Det kan vara en början, och det är ofta nödvändigt med individuella samtal längre fram i processen. Men jag hade testat allt det där och ändå drivit djupare ner i mitt missbruk.

Efter fallet kom han istället i kontakt med SLAA, anonyma alkoholister för sexmissbrukare, och upplevde något helt annat.

– Självklart är det tystnadsplikt där med, den är lika total. Men den stora skillnaden är att du hamnar i en grupp med människor som har liknande upplevelser. Du kan inte gömma dig bakom något eftersom de förstår dig och ser rätt igenom. Sen jobbas det mycket med att man hör av sig till varandra för att höra om man är ”nykter”. Bara att någon frågar det kan göra mycket.

För Torbjörn blev det också en ögonöppnare kring var hans eget missbruk kom ifrån. Med en farfar som var alkoholist och en pappa som var arbetsnarkoman visste han baksidorna med missbruk, men var inte beredd på att missbruk kan övermanna en i så olika former – men ändå vara i stort sett samma.

– När folk ställer sig frågande till det här med sexmissbruk och inte kan förstå hur du kan agera si eller så, brukar jag säga ”Tänk alkoholism”, då brukar många förstå.

Hanteringen av just sexmissbruk inom kyrkan har också en rätt sorglig historia.

– Det har att göra med att det är en så speciell fråga som på ett förklarligt sätt upplevs skamligare än andra beroenden. Frikyrkan har en stark tradition av att hjälpa personer som är djupt nere i spriten, men vi vet inte hur vi ska hantera personer som har problem med sexmissbruk. Det har varit ett stort tabu som ofta kopplats till skuld, skam och dålig moral, men där man inte förstått beroendets mekanismer, menar Freij.

Han stannar upp en stund innan han utvecklar resonemanget:

– Vissa använder säkert sexet som ett uttryck för dålig moral, absolut. Man tänker att nu när jag ändå är på tjänsteresa kan jag kanske unna mig ett ligg. Men för många är det också ett beroende och missbruk. Det enklaste sättet att definiera ett beroende är att ställa sig frågan; kan jag sluta i dag? Är svaret ja så är det ju inte ett beroende. Men om svaret är att man hela tiden säger till sig själv och andra att nu är det sista gången, men inte kan sluta. Då är det ett beroende.

Torbjörn såg tidigt under sin egen process med att ta sig ur missbruket att det skulle behövas ett arbete liknande SLAA även inom kyrkan – och upptäckte Celebrate recovery som ursprungligen startades av Rick Warren och Saddleback Church i USA.

Liksom SLAA och AA är CR ett så kallat tolvstegsprogram, men skillnaden är att också Guds inverkan på människors tillfrisknande räknas in. Och utformningen har anpassats för att fungera särskilt i kyrkan.

På sex år har Celebrate Recovery spridits till ett 30-tal platser i Sverige, varav åtta har så kallade offentliga möten varje vecka. Dit alla med ”Sår, ovanor och beroenden” är välkomna.

– Den stora skillnaden mellan den som är kristen och den som inte är det i de här frågorna är aspekten om synd och skam. För en ickekristen sexmissbrukare tänker man kanske, jaja det är jobbigt men jag får försöka leva med det. För en kristen tror jag det kan vara mer djupgående och ge upphov till en större skam, men också en väg ut om man vågar sätta ord på den.
Och visst finns det hopp.

– Oja, vi ser varje vecka hur människor kommer till rätta med sina problem och gör framsteg. Men det är ofta långa processer och tar tid. Jag kan säga att jag är nykter sexmissbrukare. Det tog flera år, och nu jobbar jag vidare med ”undervegetationen” som i mitt fall handlar om separationsångest, smärta och stress.