I samband med coronautbrottet i våras, drabbades förläsaren och journalisten Emanuel Karlsten av viss panik. Föreläsningar och andra uppdrag bokades av i rask takt - och för den i vanliga fall rätt fullbokade Emanuel var kalendern plötsligt märkbart tom.

Som en ren reflex började han då skriva om coronaepidemin på sina kanaler i sociala medier och på sin blogg - en lyckoträff skulle det visa sig.

- Tänkte inte så mkt i början. När det händer något stort söker man sig ju som journalist gärna till händelsernas centrum för att man vill rapportera och själv förstå. Jag märkte snabbt att det fanns ett läsarintresse och sen rullade det på. Plötsligt sitter man här utmattad i soffan och har fått stora journalistoriset.

Tack vare modellen med patreonfinansiering kunde Emanuel Karlsten fortsätta att ägna sin tid åt frågorna och förutom att gröa all komplex data tillgänglig, har han under året stått för flera avslöjanden om processen.

- På ett sätt är det lite märkligt att man som enskild kan lyckas ta fram nyheter kring något som alla stora redaktioner lägger enorma resurser på. Men jag har nog varierat priviligeriad nog att inte behöva ha pressen att skriva si och så många artiklar om dagen.

Men hur känns det att ha fått priset (ära och 100 000 kronor)?

- Det kändes oväntat mäktigt på något sätt. Jag har verkat i den här bransch länge och det var väldig fint att ett erkännande med sådan tyngd och legitimitet.

Men det blev inget storstilat firande i år?

- I vanliga fall är det ju väldigt glamoröst, så det är tråkigt att missa. Men det var ju också coronan som gjorde att det blev så här. Jag firade först med min dotter genom att köpa bullar och sen fick vi besök av en av mina bästa vänner med familj och så dukade vi upp en middag på corona säkert viss.

Grattis än en gång, säger vi från Sändaren som har förmånen att ha Emanuel Karlsten som återkommande krönikör i våra spalter.